bara brandkåren kvar

I lördags var jag för andra gången under mitt au pair-år i kontakt med UK emergency. Eller ja, förra gången var ju inte så mycket en emergency, för då stoppade polisen mig när jag cyklade utan lampa. Det här var lite allvarligare.

Jag var på väg hem från Hayley vid 21-tiden och när jag var 20 meter hemifrån såg jag en man ligga på gatan omringad av sina egna spyor. Han såg att jag gick förbi, tittade upp, mumlade någonting ohörbart och sedan la han sig ner igen. Jag stannade och frågade om det var någonting jag kunde göra för att hjälpa honom och han bad mig ringa efter en ambulans.  Han sa att han hade jätteont i magen och hade kräkts blod och han låg på ena sidan och kröp ihop till en liten boll när han liksom fick smärt-attacker. Det var väldigt tydligt att han var full så jag frågade om han bara hade druckit alkohol eller tagit någonting annat och han sa att han bara hade druckit. Jag har aldrig varit i en situation förut där jag har behövt ringa 112 (eller 999 i det här fallet) men ibland har jag funderat på vilka situationer som anses tillräckligt allvarliga för att det ska vara berättigat att ringa, och dessutom hur jag själv ska kunna avgöra det. Just den här killen såg dock ut att ha riktigt ont, och när det dessutom inte rörde sig om någon synlig skada utan kom inifrån magen så kändes det rätt att ringa. Om de inte hade tyckt att det var nödvändigt att skicka en ambulans så hade de kanske iallafall kunnat säga vad jag skulle göra eller koppla mig till någon läkare.

Det gick förbi ett par och jag frågade om någon av dem kunde prata med ambulansen från min mobil eftersom jag kände att det var bäst om någon som pratar engelska som modersmål förklarade situationen. Efter ett tag behövde kvinnan i luren mitt telefonnummer och då tog jag över och pratade med henne och det gick fint. Jag fick fråga honom hur gammal han var, om han åt blodförtunnande medicin, om han hade några andra sjukdomar etcetera etcetera. Jag försökte också prata med honom hela tiden så att han skulle vara vaken och tjejen i luren sa att jag inte fick ge honom någonting att äta eller dricka och att jag var tvungen att stanna kvar i telefonen tills ambulansen kom.

Efter ungefär fem minuter stannade en bil brevid oss och ut kom tre personer springande som sa att de kände honom. De hade varit på väg hem från affären och såg oss av en ren slump. De hade en filt som de la på honom och pratade med honom så att jag kunde prata med tjejen i telefonen. Efter ytterligare ungefär femton-tjugo minuter kom ambulansen och tog med honom till sjukhuset.

Eftersom ingen av oss som var där och hjälpte honom är hans familj eller släktingar så fick vi inte veta vart de åkte. Hans kompisar berättade dock vart de jobbar någonstans och sa att jag kunde gå dit om några dagar och kolla om de vet någonting mer om hur han mår. Jag hoppas såklart att det gick bra!

Det var många som stannade för att fråga om de kunde hjälpa till, även folk som stannade sina bilar och hoppade ur för att se om de kunde hjälpa. Det var däremot många på trottoaren framför mig när jag stannade som uppenbarligen bara har gått förbi. Egentligen kan man inte klandra dem för det för vid första anblicken såg han ut som en sovande uteliggare, och dem brukar jag själv inte stanna för hemma i Göteborg till exempel.

Nu har jag iallafall ringt ambulansen för första gången i mitt liv och eftersom de skickade en så var det rätt beslut. Det var ju tydligen inte superbrådskande eftersom det tog nästan en halvtimma för den att komma, men de verkade ta bra hand om honom. Det är fortfarande svårt tycker jag att veta när det är rätt att ringa 112, för man vet ju så väl att man inte får ringa i onödan. Samtidigt hade jag ju inte velat stå där två minuter senare och att han hade dött av en brusten blindtarm eller något. Hoppas att jag inte behöver hamna i så många fler nödsituationer. 


Kommentarer
Postat av: P

Bra beslut! Freddan blir vardagshjälte i England, tänka sig :-)

2012-05-22 @ 06:34:20
Postat av: Anonym

Bra gjort, det är ju precis som du skriver väldigt lätt att inte "se". Kram MM

2012-05-22 @ 08:19:47
Postat av: Anonym

Wow, vet bara hur jobbigt jag tyckte det var när jag ringde 112 för att få hem en brandbil och då var det ju inte livshotande vilket det ju kunde vara i ditt fall... Hoppas du får veta hur det har gått med honom. Kram Moshci

2012-05-22 @ 08:34:52
Postat av: Anonym

Och, btw - om att ringa brandkåren - när jag gjorde det låg du ju och sov så hade du bara varit liiite mer på alerten hade du ju kunnat få ringa det samtalet istället för mig :-) Nästa gång lovar jag att ge dig luren istället så du kan bocka av det från listan. Eller föresten, vi hoppar nästa gång tyker jag....

2012-05-22 @ 08:37:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0