bara brandkåren kvar

I lördags var jag för andra gången under mitt au pair-år i kontakt med UK emergency. Eller ja, förra gången var ju inte så mycket en emergency, för då stoppade polisen mig när jag cyklade utan lampa. Det här var lite allvarligare.

Jag var på väg hem från Hayley vid 21-tiden och när jag var 20 meter hemifrån såg jag en man ligga på gatan omringad av sina egna spyor. Han såg att jag gick förbi, tittade upp, mumlade någonting ohörbart och sedan la han sig ner igen. Jag stannade och frågade om det var någonting jag kunde göra för att hjälpa honom och han bad mig ringa efter en ambulans.  Han sa att han hade jätteont i magen och hade kräkts blod och han låg på ena sidan och kröp ihop till en liten boll när han liksom fick smärt-attacker. Det var väldigt tydligt att han var full så jag frågade om han bara hade druckit alkohol eller tagit någonting annat och han sa att han bara hade druckit. Jag har aldrig varit i en situation förut där jag har behövt ringa 112 (eller 999 i det här fallet) men ibland har jag funderat på vilka situationer som anses tillräckligt allvarliga för att det ska vara berättigat att ringa, och dessutom hur jag själv ska kunna avgöra det. Just den här killen såg dock ut att ha riktigt ont, och när det dessutom inte rörde sig om någon synlig skada utan kom inifrån magen så kändes det rätt att ringa. Om de inte hade tyckt att det var nödvändigt att skicka en ambulans så hade de kanske iallafall kunnat säga vad jag skulle göra eller koppla mig till någon läkare.

Det gick förbi ett par och jag frågade om någon av dem kunde prata med ambulansen från min mobil eftersom jag kände att det var bäst om någon som pratar engelska som modersmål förklarade situationen. Efter ett tag behövde kvinnan i luren mitt telefonnummer och då tog jag över och pratade med henne och det gick fint. Jag fick fråga honom hur gammal han var, om han åt blodförtunnande medicin, om han hade några andra sjukdomar etcetera etcetera. Jag försökte också prata med honom hela tiden så att han skulle vara vaken och tjejen i luren sa att jag inte fick ge honom någonting att äta eller dricka och att jag var tvungen att stanna kvar i telefonen tills ambulansen kom.

Efter ungefär fem minuter stannade en bil brevid oss och ut kom tre personer springande som sa att de kände honom. De hade varit på väg hem från affären och såg oss av en ren slump. De hade en filt som de la på honom och pratade med honom så att jag kunde prata med tjejen i telefonen. Efter ytterligare ungefär femton-tjugo minuter kom ambulansen och tog med honom till sjukhuset.

Eftersom ingen av oss som var där och hjälpte honom är hans familj eller släktingar så fick vi inte veta vart de åkte. Hans kompisar berättade dock vart de jobbar någonstans och sa att jag kunde gå dit om några dagar och kolla om de vet någonting mer om hur han mår. Jag hoppas såklart att det gick bra!

Det var många som stannade för att fråga om de kunde hjälpa till, även folk som stannade sina bilar och hoppade ur för att se om de kunde hjälpa. Det var däremot många på trottoaren framför mig när jag stannade som uppenbarligen bara har gått förbi. Egentligen kan man inte klandra dem för det för vid första anblicken såg han ut som en sovande uteliggare, och dem brukar jag själv inte stanna för hemma i Göteborg till exempel.

Nu har jag iallafall ringt ambulansen för första gången i mitt liv och eftersom de skickade en så var det rätt beslut. Det var ju tydligen inte superbrådskande eftersom det tog nästan en halvtimma för den att komma, men de verkade ta bra hand om honom. Det är fortfarande svårt tycker jag att veta när det är rätt att ringa 112, för man vet ju så väl att man inte får ringa i onödan. Samtidigt hade jag ju inte velat stå där två minuter senare och att han hade dött av en brusten blindtarm eller något. Hoppas att jag inte behöver hamna i så många fler nödsituationer. 


i spy with my little eye

Jag och Ben har en ny grej nu när vi går till skolan. I ett par veckor har vi lekt en lek som går ut på att den ena personen ska hitta någonting i omgivningen och den andra personen ska gissa vad det är, med ordets första bokstav som enda ledtråd.

Jag och Ben är ungefär lika bra på den här leken. Eller lika dåliga, beroende på hur man ser det. Det som är bra dock är att vi är dåliga på olika saker så vi liksom kompletterar varandra. Jag brukar vara ganska dålig på att komma på vad det är den andra personen har spanat på. Ben å andra sidan brukar avslöja vad han har hittat genom att fokusera blicken och råstirra på det. Om han till exempel har himlen som ord så böjer han bak huvudet och tittar uppåt hela tiden tills den andra personen har gissat.

Idag:

Ben: I spy with my little eye, something beginning wiiiiithhhhh....... D.
Jag: D? Hmmmmm......
Ben: *Stirrar på Tommy*
Jag: A door?
Ben (tittar mer på Tommy än på vart han går): Noooo.
Jag: Maybeeeee a dog?
Ben: YES! I saw Tommy!
Jag: Okey, my turn! I spy with my little eye, something beginning wiiiithhhh..... C.
Ben: Chimney?
Jag: Nope.
Ben: Car?
Jag: No.
Ben: Freddy!!! I need a clue!!!
Jag: Alrighty. It's a VERY large building.
Ben: Easy. The cathedral.
Jag: Yes!
Ben: It's your turn again because I needed a clue.
Jag: Oh, okey. Do you want a really tricky one?
Ben: Yeah!
Jag: I spy with my little eye, something beginning with E.
Ben: E? Hmm... That's a tricky one. An eagle?
Jag: ... I don't think we have that many eagles here I'm afraid. 
Ben: Haha no.
Jag: It is quite tricky Ben, do you want a clue? You can still go next.
Ben: Okey.
Jag: It's on your face.
Ben: Eyes?
Jag: No, they are close to your eyes though. You have lots of them.
Ben: Ears?
Jag: What?! NO!!! How many ears do you think you have?
Ben: Hahaha oh right. I only have two. I KNOW! Eyelashes?
Jag: Bingo!

Jag känner att jag kommer sakna den här leken, vem känner sig manad att leka den med mig när jag kommer hem?


Wells-next-the-Sea

Igår var det Early May Bank Holiday här, alltså en röd dag och vi var lediga. Amanda, Cecilia och jag tog därför en liten trip till kusten till ett ställe som heter Wells-next-the-Sea. Bussresan tog två och en halv timma och vädret var sådär, men det var roligt att göra en utflykt och äntligen få lite havsluft i lungorna!


Vi gick och gick för att komma fram till själva stranden. Vattnet var i stort sett borta och det var som en stor öken. Vattnet kanske kommer tillbaka när säsongen börjar eller något. Längs med hela stranden låg dessa små strandhusen. Allihop var målade i olika färger och hade ett eget nummer, jag förstår inte riktigt vad man har i dem men de var fina att titta på!




Amanda har snart vart här i elva månader och inte ätit fish and chips en endaste gång. Därför åt vi det till lunch.


Sedan åkte vi hem!

Idag var det en stressig morgon. Ben skulle ha matsäck med sig till skolan och dessutom vara där tidigare för att de skulle åka på utflykt. De ville inte borsta sina tänder och George slog mig i huvudet med en plasthammare (på skämt visserligen, men det var inte riktigt läge). Två barn, en hund och en au pair i pyamas som typ hetsåt barnflingor fem minuter innan vi skulle gå kom till slut iväg i tid och trots att det regnade lite imorse så har det varit fint idag. Jag har lagat köttfärssås (och gjort lasagne till middag), städat huset och hjälpt Janine att flytta runt möbler i Bens rum. Trött tjej ska sova nu, godnatt!

fredagskalas

God kväll i era små stugor. Vilket trevligt födelsedagsfirande jag och Amanda hade i fredags (detta blir sista inlägget där jag tjatar om födelsedagen, promise, men den var så bra!). Hon kom hem till mig på eftermiddagen och vi dekorerade våran tårta, gjorde iordning oss och sedan mötte vi Hayley, Cecilia och Lena på Pizza Express. Det låter inte så flott kanske, men namnet och konceptet går inte riktigt hand i hand. Det var jättefint! Cecilia och Hayley hade bestämt sig för att vi skulle firas riktigt ordentligt och därför beordrat oss att ha uppsatt hår. No further comments på det.


Fina va? Vi hade på oss halsband och armband som lös i mörker, och nya snygga klänningar! Toppen.


Efter middagen gick vi hem till mig och åt tårtan som jag och Amanda hade bakat. Ett riktigt mästerverk. Tre lager med sylt och vaniljkräm toppat med grädde, vindruvor, jordgubbar, silverkulor och Happy Birthday-ljus.



Under kvällens gång adderades några accessoarer som Amanda och Hayley hade köpt i Sverige. Serpentiner, glow in the dark-glasögon, mustascher, dricksglasögon ...





Vid två-halv tre var vi hemma nöjda och trötta efter en jätterolig kväll som inkluderade en fin dans av mig till Euphoria (börjar bli grym! kan i stort sett ersätta killen som kommer in i slutet när det snöar.). Det där med att vi skulle ha uppsatt hår hade vi dock klarat oss fint utan ;)

mina presenter

Av George fick jag en raket och ett kort. Han visste inte om jag föredrog att bli kallad Fred eller Fredrika, så för säkerhets skulle hade han lämnat lite rum efter "Fred" om jag ville att han skulle lägga till "rika".

Happy Birthday Fred. To Freddy, Happy Birthday, From George.

Ben hade ritat, klippt och tejpat ihop ett fint kort. På framsidan är det engelska flaggan och en bild på mig. Inuti är det en bild på mig och en katt och det står "Love you lots. To Fredrika, Have a good and fantastic 20th birthday. You are the best au pair ever. From Ben xxxx.".

Efter att jag hade lämnat barnen på skolan mötte jag Amanda på Starbucks och åt födelsedagsfrukost. Var mätt hela dagen!

Vid lunchtid knackade det på dörren och utanför stod en kvinna med den här buketten till mig!

Mamma hade skickat blommor och ett kort som hon såklart hade skrivit själv. Hon kan inte språket så bra. Skoja bara, tack mamma jag blev superglad!

Har fått jättemånga fina kort skickade till mig!

Pappa, Emilia, Johanna och Hugo skickade tidningar och godis. Alltid lika uppskattat!

Mormor, morfar och Emma skickade pengar. Tack!

På kvällen tog Ben, George och Janine med mig till Prezzo för födelsedagsmiddag. Jag åt en väldigt god kycklingpasta.

Och fick ett presentkort värt £50 på Fat Face!

Idag kom Amanda hit och bakade tårta som vi ska äta imorgon när vi har födelsdagsfirande för oss två (Amanda fyllde 20 i måndags). Hon hade med sig en present och ett kort från hennes föräldrar.

Ballerina-kex, direkt från Sverige. Tack Camilla och Håkan :)

Nu har jag avverkat mitt sista torsdags-barnvakts-pass och ska gå och lägga mig så att jag är pigg och på hugget inför imorgon! Tack återigen för alla kort, presenter och skypesamtal igår. Och grattis mamma som fyller år idag (egentligen igår eftersom klockan har slagit över till fredag nu), puss och kram!

en underbar födelsedag

Åh herre, vart ska jag börja? Har haft det så sjukt bra idag! Nu är jag hemskt trött (var nog fortfarande lite barn imorse när jag vaknade halv sex...) så bilder på allt fint kommer imorgon. Tusen tack för alla gratulationer, telefonsamtal, sms, kort och blommor!


Halv sju imorse när mamma, Peter och Sofie sjöng för mig på skype!

ben

I lördags hade Ben som sagt sitt 7-årskalas och till det hade Janine bakat en tårta. En kanintårta. Bens favoritdjur är kanin och förutom ett genomgående kanin-tema i sitt rum har han även två stycken livs levande ute i trädgården, Pete och Gina. Varje morgon ger han kaninerna frukost och ser till att de har vatten, och på eftermiddagarna ger han dem middag och städar ur buren. Dessutom passar han på att hälsa på dem varje gång han har ett ärende ut till trädgården (man måste alltså alltid lägga på ett par minuter när man uppskattar hur lång tid det tar för Ben att hämta någonting ur förrådet till exempel). Hur som helst. Tårtan såg ut så här:

Detta ska alltså representera Bens kanin Gina på en gräsmatta med blommor, ormar och kaninbajs. Fin va?

Igår hade jag och Ben följande konversation:

Jag: So Ben, have you told Pete and Gina that you had a rabbit cake for your birthday party?
Ben: Yeah.
Jag: Did they think it was a good idea?
Ben: Yeah. Or Fred, I actually only told Gina when Pete couldn't hear so that he wouldn't get too jealous.

Idag när jag hämtade honom från skolan:

Ben: Fred?
Jag: Yes.
Ben: When are you going home?
Jag: I'm going home on the 30th of May.
Ben: Aohw... I want you to stay longer!
Jag (skriver typ över mitt framtida arv på honom): Aw, that's sweet of you Ben! I need to go home though because otherwise my mommy will miss me too much!
Ben: Mmmh.
Jag: And Kimberly is coming to be your au pair when I go home. I've talked to her and I know you and George are going to have so much fun with her!
Ben: Yeah!
Jag: And I really want to come and visit, and for you to come and visit me in Sweden!
Ben: Yes that will be fun!
Jag: Yeah!
Ben: Fred?
Jag: Yes Ben?
Ben: What do you want from me for your birthday?
Jag: Oh, I'd love it if you could make me a nice drawing.

Innan han gick och la sig idag så ropade han från sitt rum och undrade lite saker som till exempel vad min favoritfärg är och vilket som är mitt favoritdjur. Jag svarade röd och katt. Tror att det kommer bli en spännande födelsedag!

hejdå tonårsfredrika

Hej kompisar. Igår på valborgsmässoafton fick vi äntligen sol efter en vecka med konstant regn (skönt att det regnade i söndags dock när jag hade barnen från 8 till 19:30. FILMTAJM!), det var jättevarmt och härligt. Då städade jag huset som jag alltid gör på måndagar. Idag när jag vaknade och hade hela dagen framför mig drog jag upp rullgardinen och möttes av pissregn. Kan ändå se ironin i det.

Eftersom jag inte kunde carpa så jättemycket diem idag när vädret svek så har jag ägnat flera timmar åt att, ja jag kan faktiskt inte komma på något bättre ord än sanera mitt rum. Jag slutar aldrig att förvåna mig själv när jag inleder sådana projekt. Har bott här i snart 11 månader, på en yta som (med mitt kanske inte jättepålitliga ögonmått mätt) är max 8 kvadratmeter, och det känns som att jag hade varit en högaktuell kandidat för tv-programmet "Hjälp jag samlar!". Det jag främst samlar på är kvitton och plastpåsar. Och inte på det sättet att kvittona ligger kvar i plastpåsarna från saker jag har köpt utan jag hittade båda delarna på de mest oväntade ställen i mitt rum. Jag vet inte varför jag har ett så starkt behov av att spara på just de två sakerna, måste ha haft brist på plastpåsar i mitt tidigare liv. Kvitton kan ju förvisso vara klokt att spara om det är någonting väldigt dyrt man har köpt och kan komma att behöva reklamera, men risken att jag vill lämna tillbaka en ask med vindruvor som jag köpte i oktober är ju inte jättestor. Nu är det i alla fall rensat, plockat och rengjort här inne. Hemskt skönt!

En annan anledning till att jag ville ha mitt rum rent och städat tills imorgon är för att det vore väldigt härligt att vakna upp på sin 20-årsdag och känna doften av lavendel (min värdmamma köper alltid furniture polish med lavendel-doft. Den luktar faktiskt inte jättegott när jag tänker efter, men godare än damm.) och ha det iordningplockat. Det blir ett bra sätt att börja mitt "vuxenliv" på!

Så nu säger vi HEJDÅ till plastpåse-mani och en härlig tonårstid och säger istället HEJ till mitt år som 20-åring!


RSS 2.0