dublin 16-19 mars

6:20 nådde vi, efter 40 minuters tunnelbaneåkande, Stamford Brooks station i London och kunde gå på bussen. Jag gick på sist och fick därför inte plats brevid Amanda, Hayley och Cecilia och trots att det var lite trist så gjorde det inte så jättemycket eftersom man ändå sover lite då och då så tidigt på morgonen.




Vid 14-tiden kom vi fram till färjan. Den var ganska tråkig men vi åt lunch och kollade igenom tax free-shopen.

Jag fick en portion pasta som hade räckt till 4 personer, men den var god.

Jag och Amanda hälsade oss själva välkomna till Irland och tog ett glas Magners, irländsk äppelcider.
När vi kom fram duschade vi av oss den 10 timmar långa resan och gick med allihop ut. Det kom fram en tjej till mig och frågade vilka vi var där med. Jag svarade att vi hade åkt med First Festival Travels och frågade vilka hon hade kommit dit med. Hon åkte med ett annat bolag men frågade om hon kunde vara med oss för att hon var där ensam. Självklart, svarade jag och frågade vart hon var ifrån. Det visade sig att hon var från Toronto i Kanada, samma som Hayley.

Som ni kan se på bilden av mig och Cecilia så var vi trötta. Aströtta faktiskt. Eftersom Hayley och Shylo som kanada-tjejen hette fann varandra så bra så lämnade jag, Amanda och Cecilia dem där och gick hem och la oss för att vara på topp inför St. Patrick's Day!

Nästa morgon var det alltså dags. Irlands nationaldag. Vi gick ut innan paraden började för att hitta gröna grejer att ha på oss. Vi köpte hattar, ansiktsfärg, tatueringar, t-shirtar och lite andra nödvändiga grejer.








Så mycket folk! Och så mycket folk i grönt! Efter paraden gick vi tillbaka till hostelet. Att vara där ute i ungefär fem timmar gav en simhall-effekt. Ni vet när man har varit i badhuset så blir man jättetrött för att det är så högljutt och fuktigt och varmt. Detta var samma sak fast det var högljutt och frisk luftigt. Vi tog det lite lugnt och framåt kvällen lagade vi till en riktig gourmet-måltid bestående av pasta i tomatsås och vitlöksbröd.

På kvällen gjorde vi iordning oss lite snabbt för att sedan fortsätta firandet på en irländsk pub. Det var verkligen bland det roligaste jag har varit med om. Alla var fortfarande iklädda sina gröna kläder och accessoarer och stämningen var på topp! Vi träffade tre amerikanska killar som Shylo hade träffat kvällen innan hon träffade oss. Det visade sig att de bor här i Ely, i samma område som Amanda och Hayley. Det är en liten värld trots allt.


Efter ett tag blev det ännu bättre när det kom ett liveband (eller ja, band och band, det var tre gubbar) som spelade riktigt irländsk musik. En på gitarr, en på fiol och en på uilleann pipe. Det är en irländsk form av säckpipa. Googla det. Vi stod (hoppade) med alla andra och dansade våran egen tolkning av riverdance.


När bandet tog en paus så kom det in tre tjejer och en kille som kunde dansa det på riktigt. Hur häftigt som helst. Jag kände att jag har hittat mitt kall. På riktigt, jag tänker börja i riverdance.

Jag och Amanda med våra treklöver-glow sticks!

Ni vet den här scenen från Titanic när Jack bjuder med Rose på "a real party" på tredje deck. Precis så kul var det. De spelade till och med den låten.


På söndagen åkte vi till Guinness-bryggeriet. Där gick vi runt och lärde oss hur man tillverkar Guinness och vi fick även lära oss att hälla upp våran egen.




För att hälla upp en perfekt pint med Guinness ska man följa följande steg:
1. Kontrollera så att du använder ett riktigt Guinness-glas och att det inte är trasigt.
2. Sätt "tapen" (vad säger man på svenska? kranen?) mot den lilla harpan på glasets övre del. På så sätt får man en 45-gradig lutning på glaset.
3. Dra handtaget så långt ner det går och när glaset börjar fyllas så kan man hålla det mer upprätt.
4. När toppen på skummet har nått toppen på den lilla harpan tar man upp handtaget igen och ställer ifrån sig glaset (med symbolen mot gästen) så att den får "vila".
5. När skummet har lagt sig och ölet (det är ett stout egentligen men jag orkar inte veta skillnaden) har blivit svart tar man glaset igen. Man sätter "tapen" precis ovanför skummets yta och trycker sedan handtaget ifrån sig. När man gör det så kommer ölet ut mycket långsammare och man har mer kontroll. Det man vill göra är att fylla upp till toppen (dock utan att det rinner över, mycket viktigt) med skum.
6. Klart. Servera!
Jag klarade det så bra att jag fick diplom. Det fick visserligen alla andra också, men ni vet.

Guinnesset var inte jättegott. Inte så äckligt som jag trodde (hade förväntat mig något i stil med tjära), men fortfarande inte gott. Det hade en eftersmak som påminde om kaffe. Inget för mig med andra ord.

Högst upp i Guinness-huset kunde man se ut över hela Dublin!

På måndagsmorgonen gick bussen hem igen vid 6,30 och vi var hemma i Ely vid 21-tiden. Nu har jag sovit ikapp mig och är hur nöjd som helst efter den här resan.




Förutom allt det här har jag
- Deltagit i speed-dejting på bussen dit och pratat med en massa människor från Australien eller Nya Zeeland. Det var bara vi fyra och en kille från Mexico som inte var därifrån.
- Sjungit godnattvisor för de åtta Australienarna som bodde med oss i vårt rum på hostelet. De tyckte att "När trollmor har lagt de elva små trollen" var jättebra, och att "Blinka lilla stjärna" var mycket bättre på svenska än på engelska.
- Testat Skittle- och Turkisk Peppar-vodka som Amanda och Hayley hade gjort.

Totalt för bussresa, färja, hostel med frukost och inträde till Guinness-huset så betalade vi £219 var. Jag hade kunnat betala det bara för att få vara på den irländska puben på lördagskvällen. Så roligt. Verkligen ett minne för livet! :)

Kommentarer
Postat av: Anonym

Så mysigt!!! Härligt att du hade kul.

2012-03-24 @ 18:30:22
Postat av: Anonym

How convenient att de amerikanska killarna också bor i Ely. Var de trevliga?

2012-03-24 @ 21:07:47
Postat av: Anonym

Bra reseskildring tycker MM

2012-03-25 @ 00:00:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0