det luktar dubai

Sommaren har kommit till Englandet. Jag har haft fyra helt underbara lediga dagar! Redan i onsdags låg vi ute i Cherry Hill och solade medans barnen var i skolan.

I torsdags var jag hemma hos Lena och skulle hjälpa henne med hennes iTunes och nyinköpta iPod (hehe pappa, är vi släkt eller?) men tyvärr så var jag inte till så jättestor nytta. Däremot fick jag god lunch hos henne och vi låg ute på deras baksida och solade.

I fredags vaknade jag i panik och insåg att klockan var fem i elva. ELVA! Vad har hänt med mig? Jag har blivit min syster. Anyways, packade med mig frukost och gick till Cherry Hill där jag träffade Amanda och hennes värdbarn Luca. Jag och Amanda låg i solen och Luca sprang upp och ner för backarna när han inte pausade för att äta päron. Efter ett tag var det dags för dem att gå hem och jag gick ner till Tesco och växlade tillbaka de pengarna jag hade kvar från Dublin-resan. På vägen hem satte jag mig och läste Hänt Extra som mamma hade skickat.

När den var färdigläst gick jag och köpte solkräm till ansiktet. SPF 30 Kids. Extra water resistant. Jag badar ju så mycket här så det var lika bra.
Väl hemma åt jag resterna av paellan jag lagade till middag häromdagen. Den blev faktiskt väldigt god trots att jag aldrig har lagat det förut. Paella med kyckling och chorizo. Mums.

Sedan kände jag, Amanda och Townhouse att vi hade saknat varandra lite. Så vi gick dit. På Townhouse finns det två dj:s. En som är gammal, och en som är ännu äldre. Till vår stora glädje var det den som bara är gammal där i fredags så vi kunde shakea loss.




I lördags var det ännu varmare så efter en snabb springtur på morgonen mötte jag upp Amanda och Cecilia vid Cherry Hill (the place to be, tydligen) för att jobba ytterligare lite på brännan. Jag hade på mig chinos och t-shirt och det är mars. Hur skönt som helst. Vi pratade om världsviktiga saker och jag försökte återuppliva mitt minne av PQ-formeln för att kunna hjälpa Cecilia med hennes matte. Det gick sådär. Vi tog en lunch på Starbucks istället.

Sedan bestämde vi oss för att laga middag ihop hemma hos Amanda. Tillsammans kokade vi ihop något så svenskt som tacos. God bless.

Vi tittade på filmen Leap Year och sen gick jag och Cecilia hem.

Idag har jag passat barnen på eftermiddagen. Vi har spelat tennis, släppt ut Bens kaniner i trädgården och bakat kakor för de ville prompt INTE gå till parken idag. Jag har avnjutit en cirka två timmar lång skype date med Maja och sen en kortis med mamma och Emilia.


Resten av veckan ska bli lika fin som förra. Tills nästa helg ska jag nog ha kunnat få fram ett riktigt solbränt ansikte och en inte lika solbränd kropp. Det gör inte så mycket, D-vitaminkicken är ett faktum ändå.

Får be om ursäkt för ett "och sen gick vi hit och sen åt vi det här och sen gick jag hem"-inlägg men det har inte hänt så värst mycket annat den här veckan. Jag har dock trivts hur bra som helst den här helgen! Ben har tyvärr hållt inne på sina funderingar det senaste så jag ska allt ta ett riktigt snack med honom imorgon och se vad han har på hjärtat.

(Och min rubrik "det luktar dubai". Det gör verkligen det! Det luktar liksom varmt, och trots att det var över tio år sedan jag var i Dubai så har jag något luktminne därifrån som alltid gör sig påmint när det blir så här varmt. På tal om minnen så fyllde bloggen fyra år den 17 mars. Coolt.)

God natt!

dublin 16-19 mars

6:20 nådde vi, efter 40 minuters tunnelbaneåkande, Stamford Brooks station i London och kunde gå på bussen. Jag gick på sist och fick därför inte plats brevid Amanda, Hayley och Cecilia och trots att det var lite trist så gjorde det inte så jättemycket eftersom man ändå sover lite då och då så tidigt på morgonen.




Vid 14-tiden kom vi fram till färjan. Den var ganska tråkig men vi åt lunch och kollade igenom tax free-shopen.

Jag fick en portion pasta som hade räckt till 4 personer, men den var god.

Jag och Amanda hälsade oss själva välkomna till Irland och tog ett glas Magners, irländsk äppelcider.
När vi kom fram duschade vi av oss den 10 timmar långa resan och gick med allihop ut. Det kom fram en tjej till mig och frågade vilka vi var där med. Jag svarade att vi hade åkt med First Festival Travels och frågade vilka hon hade kommit dit med. Hon åkte med ett annat bolag men frågade om hon kunde vara med oss för att hon var där ensam. Självklart, svarade jag och frågade vart hon var ifrån. Det visade sig att hon var från Toronto i Kanada, samma som Hayley.

Som ni kan se på bilden av mig och Cecilia så var vi trötta. Aströtta faktiskt. Eftersom Hayley och Shylo som kanada-tjejen hette fann varandra så bra så lämnade jag, Amanda och Cecilia dem där och gick hem och la oss för att vara på topp inför St. Patrick's Day!

Nästa morgon var det alltså dags. Irlands nationaldag. Vi gick ut innan paraden började för att hitta gröna grejer att ha på oss. Vi köpte hattar, ansiktsfärg, tatueringar, t-shirtar och lite andra nödvändiga grejer.








Så mycket folk! Och så mycket folk i grönt! Efter paraden gick vi tillbaka till hostelet. Att vara där ute i ungefär fem timmar gav en simhall-effekt. Ni vet när man har varit i badhuset så blir man jättetrött för att det är så högljutt och fuktigt och varmt. Detta var samma sak fast det var högljutt och frisk luftigt. Vi tog det lite lugnt och framåt kvällen lagade vi till en riktig gourmet-måltid bestående av pasta i tomatsås och vitlöksbröd.

På kvällen gjorde vi iordning oss lite snabbt för att sedan fortsätta firandet på en irländsk pub. Det var verkligen bland det roligaste jag har varit med om. Alla var fortfarande iklädda sina gröna kläder och accessoarer och stämningen var på topp! Vi träffade tre amerikanska killar som Shylo hade träffat kvällen innan hon träffade oss. Det visade sig att de bor här i Ely, i samma område som Amanda och Hayley. Det är en liten värld trots allt.


Efter ett tag blev det ännu bättre när det kom ett liveband (eller ja, band och band, det var tre gubbar) som spelade riktigt irländsk musik. En på gitarr, en på fiol och en på uilleann pipe. Det är en irländsk form av säckpipa. Googla det. Vi stod (hoppade) med alla andra och dansade våran egen tolkning av riverdance.


När bandet tog en paus så kom det in tre tjejer och en kille som kunde dansa det på riktigt. Hur häftigt som helst. Jag kände att jag har hittat mitt kall. På riktigt, jag tänker börja i riverdance.

Jag och Amanda med våra treklöver-glow sticks!

Ni vet den här scenen från Titanic när Jack bjuder med Rose på "a real party" på tredje deck. Precis så kul var det. De spelade till och med den låten.


På söndagen åkte vi till Guinness-bryggeriet. Där gick vi runt och lärde oss hur man tillverkar Guinness och vi fick även lära oss att hälla upp våran egen.




För att hälla upp en perfekt pint med Guinness ska man följa följande steg:
1. Kontrollera så att du använder ett riktigt Guinness-glas och att det inte är trasigt.
2. Sätt "tapen" (vad säger man på svenska? kranen?) mot den lilla harpan på glasets övre del. På så sätt får man en 45-gradig lutning på glaset.
3. Dra handtaget så långt ner det går och när glaset börjar fyllas så kan man hålla det mer upprätt.
4. När toppen på skummet har nått toppen på den lilla harpan tar man upp handtaget igen och ställer ifrån sig glaset (med symbolen mot gästen) så att den får "vila".
5. När skummet har lagt sig och ölet (det är ett stout egentligen men jag orkar inte veta skillnaden) har blivit svart tar man glaset igen. Man sätter "tapen" precis ovanför skummets yta och trycker sedan handtaget ifrån sig. När man gör det så kommer ölet ut mycket långsammare och man har mer kontroll. Det man vill göra är att fylla upp till toppen (dock utan att det rinner över, mycket viktigt) med skum.
6. Klart. Servera!
Jag klarade det så bra att jag fick diplom. Det fick visserligen alla andra också, men ni vet.

Guinnesset var inte jättegott. Inte så äckligt som jag trodde (hade förväntat mig något i stil med tjära), men fortfarande inte gott. Det hade en eftersmak som påminde om kaffe. Inget för mig med andra ord.

Högst upp i Guinness-huset kunde man se ut över hela Dublin!

På måndagsmorgonen gick bussen hem igen vid 6,30 och vi var hemma i Ely vid 21-tiden. Nu har jag sovit ikapp mig och är hur nöjd som helst efter den här resan.




Förutom allt det här har jag
- Deltagit i speed-dejting på bussen dit och pratat med en massa människor från Australien eller Nya Zeeland. Det var bara vi fyra och en kille från Mexico som inte var därifrån.
- Sjungit godnattvisor för de åtta Australienarna som bodde med oss i vårt rum på hostelet. De tyckte att "När trollmor har lagt de elva små trollen" var jättebra, och att "Blinka lilla stjärna" var mycket bättre på svenska än på engelska.
- Testat Skittle- och Turkisk Peppar-vodka som Amanda och Hayley hade gjort.

Totalt för bussresa, färja, hostel med frukost och inträde till Guinness-huset så betalade vi £219 var. Jag hade kunnat betala det bara för att få vara på den irländska puben på lördagskvällen. Så roligt. Verkligen ett minne för livet! :)

nu åker jag till dublin!

I detta nu går jag, Amanda, Cecilia och Hayley på bussen som ska ta oss till Dublin.



Resan kommer att ta ungefär 9 timmar, varav 3 är på färjan. Imorgon lördag är det Irlands nationaldag, även känd som St Patrick's day och då hoppas jag på att se hur mycket människor som helst. Och hur mycket grönt som helst. På söndag ska vi åka till ett Guiness-bryggeri och på måndag åker vi hem igen. Trevlig helg!


söt

9 månader

I dag har jag varit i England i 9 månader. 9! Det är liksom så lång tid det tar för en bäbis att bli färdigbakad. Det blir inga barn än för min del (känner du någon som funderar på att bli tonårsmamma? skicka henne som au pair!)men däremot firar jag genom att ta en resa till Dublin med mina fina kompisar. Den har varit planerad sedan november så vi är övertaggade nu eftersom vi har längtat så länge. Ikväll åker vi in till London och sover hemma hos Hayleys kompis Vickie, och imorgon går vi från hennes lägenhet vid 5,20-tiden för att ta tunnelbanan till bussen som går cirka 6,20. Sova kan man göra i nästa liv.


Trevlig helg, hejdå!

dubbeldissad av en sexåring

Den här bilden på mig och Gustav på balen hittade jag på Lerums Gymnasiums facebooksida (fråga inte ens hur jag hamnade där).



Ben råkade se den.

- Freeed?
- Yes?
- Is that a picture from your wedding?
- Uhm, no?! Ben, I'm not married!
- Why?
- I'm only 19!
- When are you getting married?
- I don't know, when I find someone I want to marry.
- Oh.
- Maybe you and I should get married, Ben?
- EUUUUUWWWW!!!!

Han ska få grus i födelsedagspresent.

trött men nöjd

Hej och hej. Idag är jag en övertrött au pair som har lite dåligt samvete över att hennes blogg inte är så uppdaterad. Så innan jag går och lägger mig (klockan är alltså 20,25 här...) tänkte jag bara säga hej.

Igår var jag, Amanda, Hayley och Cecilia i Cambridge för lite party. Jag somnade klockan 5 imorse och behövde gå upp igen vid 8,45 för att hinna med en snabb dusch innan jag skulle passa Ben och George fram tills klockan 18,30. Ben och George hade i sin tur sovit över på scouterna inatt, tydligen hade de sovit mellan 22 och 06 men en unge i deras tält hade spytt mitt i natten så de hade legat vakna en bra stund. Vilka härliga förutsättningar för en bra dag. En trött au pair, två trötta barn och en speedad hund.

Dagen har tack och lov, helt emot mina förväntningar, gått hur bra som helst. Faktiskt bättre än någon gång jag har passat dem, särskilt med tanke på att det var under hela dagen! Det har varit strålande sol och klarblå himmel så vi gjorde picknick till lunch och gick till Cherry Hill. Där fick barn och hund springa av sig medans au pair satt och solade näsan. Hihi. Vi har spelat Sänka Skepp, kastat frigolit-flygplan, ätit köttfärssås och spagetti till middag, dansat till ABBA, lekt bowling, George har haft pianolektion, de har haft sin Wii-time och ingen av oss har bråkat eller varit sura en endaste gång. Wunderbar.

Jag kände inte ens av att jag var trött men när Janine kom hem och jag inte hade ansvaret längre så gick luften ur mig lite och jag blev jättetrött. Därför ska jag gå och lägga mig nu och försöka att inte tänka på hur svårt det kommer vara att väcka dem imorgon bitti.


Innan vi åkte in till Cambridge igår så var Amanda hemma hos mig och gjorde iordning sig. Vi slog på stort och köpte lax som vi lagade till middag. Så gott!

Hayley, Amanda och Cecilia.


ben och jag pratar om rymden

I förra veckan när jag och Ben hade lämnat av George och var på väg mot hans skola hade vi ett utav våra roliga samtal igen. Han är så söt, Ben. Han går där bredvid en i sina skoluniformsshorts och knästrumpor och tänker så mycket. Man vet aldrig hur en konversation kommer att sluta, men de börjar alltid med att han tar mig i handen och säger "Fred?", och jag svarar "Yes, Ben.". Senast fortsatte det så här:

Ben: Imagine if you could send a monkey to space.
Jag: Haha, yes, that would be funny!
Ben: Do you think the monkey would like space?
Jag: I'm not sure. Once they sent a dog named Laika to space.
Ben: Why?
Jag: I don't know really. Maybe to test if it was possible before they sent humans out there.
Ben: Did the dog wear a space suit?
Jag: Maybe. What do you think?
Ben: I think so because otherwise the dog would be cold.
Jag: Mm.
Ben: Wonder what I would look like in a space suit.
Jag: I think you would look great, Ben. Especially with one of those big helmets on.
Ben: Haha. My head would look huge!

Vi går lite under tystnad. Man ser att han föreställer sig själv i en rymddräkt och rymdhjälm.

Jag: So, would you like to go to space, Ben?
Ben: Yeah, I think so.
Jag: How come?
Ben: I would like to see some aliens and other creatures. Aliens exist on the moon. You know that, don't you Fred?
Jag: ... Yes.
Ben: I think I would be very comfortable on the moon. Maybe I'll move there when I get older.
Jag: But since humans can't breathe in space you would have to wear your space helmet all the time. Don't you think that would be a bit annoying after a while?
Ben: Maybe. Okey, I will not move to the moon. I'll just go there on vacation.
Jag: Ahh, that sounds better. It's quite expensive to go to space though.
Ben: How much is it?
Jag: Uhm, probably abo...
Ben: ...Maybe around £1000 (cirka 10 000 kronor)?
Jag: Maybe a little bit more than that...
Ben: So maybe £2000?
Jag: Maybe.

Vi går lite till.

Ben: Fred?
Jag: Yes Ben.
Ben: Did you know that it's really cold on the moon?
Jag: So I've heard, yes.
Ben: That's because it's all the way up among the clouds and the clouds make it difficult for the sun to put any heat on the moon.
Jag: Did you know that a few years ago there was a man from Sweden who went into space?
Ben: What was his name?
Jag: Christer Fuglesang. I think he prepared for ten years or so before he could go.
Ben: Ten years?
Jag: Yes I think it was something like that.

Vi går lite till och så småningom kommer vi fram till Bens skola.

Jag: Bye Ben, have a nice day!
Ben: Fred?
Jag: Yes.
Ben: I will be 7 years old in April. So then maybe I can go to space when I'm 17.
Jag: Yeah, let's hope so!
Ben: I'll just have to miss a couple of days in school, but I think it would be worth it. See you at 4!

(Jag inser nu, efter lite googlande, att man har skickat flera apor upp i rymden. Jag borde inte få prata med barn.)


fredagskvällen

I fredags var jag hemma hos Cecilia och hjälpte henne med matte b. Helt otroligt att jag kom ihåg någonting men det gick faktiskt bra! På kvällen träffade jag Amanda, Cecilia, Hayley och Lena på The Minster och sedan gick Amanda och jag vidare för att dansa på Townhouse.


Hayley hade (av okänd anledning) med sig sina solglasögon till The Minster. Hon hade även köpt ett mustasch-halsband som användes flitigt.

Konstigt kan tyckas. Men this is England mina vänner.

RSS 2.0