ett år

Idag för ett år sedan åkte jag till England för att påbörja mitt au pair-år. Nu sitter jag hemma igen och det känns knappt som att jag har varit borta alls.

När mitt hemresedatum började närma sig så fick jag ofta frågan om jag längtade hem och det var svårt att svara på för att hur man än uttryckte det så lät det fel. Jag längtade hem jättemycket. Jag längtade efter att få träffa min familj och mina vänner, att få skaffa mig ett riktigt jobb som jag inte skulle bo på, att känna mig 110% bekväm i huset som jag bodde i, att inte ha en hund, att köra bil och att kunna uttrycka mig utan att tänka på uttal, grammatik, ordval etc.
Samtidigt så kändes det som att "ja, jag längtar hem" betydde "det ska bli så skönt att äntligen få åka härifrån" och det var ju inte sant. Jag saknar att träffa mina fina kompisar varje dag, att prata och höra engelska hela tiden, att ha katedralen 200 meter från mitt hus, att betala med pund, att träffa Amanda, Cecilia och Hayley på The Minster varje fredag, att ha så nära till allting, att åka in till Cambridge, att vara en svensk bosatt i ett annat land och att lyssna på Bens knäppa teorier om allting.

Ikväll spelar Sverige mot England i fotbolls EM och Amanda och Cecilia ska till The Minster för att försöka heja på Sverige bland alla öldrickande engelsmän. Jag hade kunnat betala dyra pengar för att få vara där med dem! Det går dock inte för imorgon börjar jag klockan 7 på mitt nya jobb som jag är så glad över att jag har fått. Så det är svårt det där med att sakna och inte sakna. Det är tur att jag minns och saknar godbitarna och skönt att problem och negativa tankar som jag har haft under året rann av mig så fort jag landade på svensk mark.

Det roligaste för min egen del när jag kom hem var att min plan att lura alla gick som en dans. Janine och jag bokade min biljett hem i januari/februari och när folk efter ett tag började fråga när jag skulle komma hem ljög jag och sa den 30 maj. Egentligen var biljetten bokad till den 24 maj men ingen förutom Maja här hemma (, Veronica i USA och såklart min värdfamilj och mina vänner i England) visste om det så hon hämtade mig på flygplatsen och körde hem mig så att jag fick överraskat mina familjer här hemma. Sedan följde några dagar av att göra samma sak till mina kompisar. Så himla kul, de flesta såg ut som att de hade sett ett spöke!


när jag åkte förra året

Så yes, nu är jag hemma. Lite längre hår, några kilo tyngre och med lite mer flyt när jag pratar engelska. Och en massa fina minnen såklart! Ikväll ska jag på bio med Nina och Stephanie men kan nog hinna se en del av matchen ändå. Hejar såklart på Sverige men om England skulle vinna så är det för mig i alla fall mer okej än när Ukraina gjorde det.


Kommentarer
Postat av: Papphammar

mysigt att du är hemma igen och hoppas bloggen lever vidare

2012-06-16 @ 08:13:39
Postat av: Kajsa ♡

Nu du så ska jag läsa ikapp! :)

2013-05-07 @ 18:00:10
URL: http://doucare.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0