fredrika och nässprayen

Ni vet när man är förkyld och:
- är så täppt i näsan att måste välja när man borstar tänderna om man vill försöka hinna med alla tänderna på ett andetag, eller borsta med öppen mun och få tandkräm över hela sig.
- funderar på om man borde betala tillbaka lite för allt papper man har använt för att snyta sig med.
- undviker att skratta för att varje skratt alltid leder till en hostattack.
- inte har någon som helst aning om middagen man har lagat smakar bra eller dåligt utan helt enkelt hoppas på att om man tuggar och ler lite så kommer det verka övertygande.
- vaknar 5 på morgonen ett par dagar i rad av att man har varit tvungen att sova med öppen mun för att inte kvävas i sömnen och nu är helt torr i halsen.
- vaknar klockan 5 på morgonen och svär högt för sig själv när man inser att NÄSSPRAYEN ÄR SLUT!

Det sista på listan hände mig igår.

Jag vaknar klockan 5 (FEM!!!!) på morgonen och min hals är lika torr som jag inbillar mig att halsar blir efter att man har rökt i omkring 50 år. Eftersom min förkylning började redan i fredags så hade jag bunkrat upp mitt nattduksbord med en vattenflaska, snytpapper, halstabletter, huvudvärkstabletter, lypsyl och nässpray. När jag då vaknar så sträcker jag mig i blindo efter min vattenflaska och dricker några klunkar för att ens kunna stänga munnen typ. Anledningen till att min hals var så här torr var ju att min näsa hade blivit så täppt under natten att jag hade varit tvungen att andas med munnen. Nästa steg i min överlevnadsplan blev därför såklart: nässpray. Det ska tilläggas till den här historien att jag ogärna åker några längre sträckor utan att ha med mig nässpray, om jag mot förmodan skulle bli förkyld. Det är liksom viktigt för mig att kunna andas genom näsan at all times. Därför kan ni ju föreställa er paniken som kommer krypande när jag inser att den lilla slangen i nässpraysflaskan som ska suga upp själva vätskan och sedan spraya in den i min näsa inte får upp de sista dropparna som jag är i så desperat behov av klockan jävla fem denna tisdagsmorgon. (Ni kan säkert också föreställa er de fula orden som kom ur min mun, delvis riktade till mig själv och delvis till nässprayen, men jag känner faktiskt att de var helt befogade i den här situationen.) Likt en narkoman försöker jag desperat få ut de sista dropparna och i ett väldigt svagt ögonblick överväger jag till och med att slå sönder den lilla glasflaskan och, I don't know, snorta upp de få dropparna som fanns kvar.

Eftersom jag inte är någon narkoman och inte heller är en särskilt våldsam person så slog jag aldrig sönder den utan fick snällt vänta tills jag hade lämnat Ben på skolan och kunde gå till affären. Inne på Waitrose hade de ett ganska brett utbud av nässprayer faktiskt. Ett riktigt himmelrike för en sån som mig. Först blev jag lite lockad av att köpa en från varumärket Vicks. Jag och pappa köpte en liknande sån när vi var i Österrike en gång och den var hur bra som helst. Det kändes som att man hade stoppat upp ett par Vicks halstabletter i vardera näsborre och det sved som tusan. När vi kom hem insåg vi att den innehöll saker som inte är tillåtna i svenska läkemedel (antagligen därför den var så bra, hehe). Inne på Waitrose så kostade den iallafall cirka £8 och när jag hittade en Otrivin för £2.50 som utlovade effekt i upp till 10 timmar så kände jag att den var bättre för min au pair-plånbok. Jag väntade in i det sista igår kväll med att ta den så att den skulle hålla så länge som möjligt in på morgonen och jag vaknade precis när min klockan skulle ringa 6.30. Perfekt.

Så vad lär vi oss av det här? Ha alltid koll på nässprayslagret så att sådana här hemskheter inte behöver ske i framtiden.

Nu har jag bara ett problem kvar. Imorgon är sista dagen jag får använda nässpray innan det finns risk att det övergår i ett beroende (efter 7 dagar). Det vill jag ju såklart inte, men jag tänker lite att man kanske kan lura beroendet om man byter märke på nässprayen. Så har det inte gått över tills på tisdag så är det jag som går till affären och köper Vicks.



(ps. orkar inte tänka på hur många gånger jag har skrivit ordet "nässpray".)


vår

Hejhejhej. Förlåt för min frånvaro. Den beror inte på att mina fingrar eller någon annan kroppsdel svullnade upp på onsdagsmorgonen, så ni kan vara lugna. Jag ser ut som vanligt igen.

I veckan har jag inte gjort så värst mycket. I fredags var jag och Lena i Cambridge i det jättefina vädret. Våren verkar ha kommit (det ska tydligen regna imorgon, men då ska jag ändå städa så det gör inget) så man jag kan gå runt i tunn jacka eller i min nya fina väst.




Glassbilen

Lena

En bild för att demonstrera mitt humör när det är vår (och den normala storleken på min mun, typ).

Idag har jag sökt ännu fler jobb (taggad!), börjat på en ny header till bloggen och passar nu Ben och George som förhoppningsvis sover vid det här laget. Har gjort iordning några knäckemackor och ska titta lite på TV innan Nick och Janine kommer hem. Speaking of knäckebröd så var det en glädjens dag när jag hittade det i affären. Rostebröd är ju gott, men efter ungefär två månader så tröttnade iallafall jag. Här tror de att man bantar om man äter knäckebröd... De verkar inte tro på mig när jag säger att det är svingott. Jaja, man kan inte alltid förstå varandra. För ett tag sedan såg jag att de hade chips med "pork sausage"-smak i affären. Låter inte som något i min smak faktiskt.

mina ofrivilliga skönhetsingrepp fortsätter

Det första jag gjorde när jag vaknade imorse var att känna på mina ögon. Ni kan föreställa er hur lättad jag kände mig när jag insåg att de kändes normala. Skönt.

Den känslan blev tyvärr inte långvarig då jag istället inser att mina läppar har svullnat upp till cirka dubbel storlek. Åh men vad härligt. Igår hade jag knarkar-ögon och idag har jag Pamela Anderson-läppar. Soft.


Den röda pricken jag har på överläppen är alltså inte från en lip-filler-spruta, det är ett födelsemärke.

Nu sitter jag här och försöker äta frukost. Det tar tid för det känns som att mina läppar ska spricka om jag öppnar munnen för mycket. Jaja, vi får se hur det här går och vad som har svullnat upp imorgon. Näsan och öronen kanske.


vad möttes ni av i spegeln imorse?

Jag vaknade och såg det här:



Båda mina ögonlock hade helt svullnat upp. Dessutom hade jag fått röda, kliande utslag på handlederna, knäna, armbågarna, hela min högra underarm var röd och mina läppar kändes svullna. Symptomen tyder på "födoämnesallergi", alltså att jag har ätit någonting som jag inte tål. Jag åt ingenting igår som jag inte har ätit förut så jag vet inte vad det kan vara.

Janine gav mig en antihistamin-tablett så nu har det iallafall slutat klia. Och eftersom det är måndag så ska jag se om svullnaden kanske går ner av lite städning.

(Vad roligt det är att lämna barnen på skolan när det ser ut som att man både har tagit tunga droger och varit i slagsmål. I eftermiddag tar jag på mig solglasögon.)

ena stunden är man på säve flygplats

Hallåhallåhej.

Vart jag har hållit hus de senaste tio dagarna är en inte helt obefogad fråga. Svaret är att jag har varit hemma i Sverige sedan i fredags och eftersom jag bara hade ungefär fem dagar på mig så bestämde jag mig för att utnyttja dem till fullo. Nu är jag dock tillbaka. Hoppas att ni har saknat mig så där lagom mycket.

Jag landade idag på Stansted flygplats vid 11-tiden och när jag kom tillbaka till huset så möttes jag av två glada barn som ville berätta allt om vad de hade gjort hittills på lovet. 90% hade bestått av fotbollsmatcher och jag försökte verkligen mitt bästa för att hänga med i alla matchresultat och detaljerade beskrivningar av mål och räddningar.

George har börjat lära sig mer om hur Office-paketet funkar och han kom och gav mig två grejer som han hade gjort på datorn.

Först fick jag det här kuvertet

"Miss Frebrika L (hoppas att det där med Frebrika inte var med mening för annars har de ju verkligen hört fel på mitt namn), somewhere in Sweden. If you don't know where "somewhere in Sweden" is then please return to *deras postnummer*.

Inuti kuvertet låg det här brevet

"Happy Valentines Day! <3 To Fredrika, Have a happy Valentines Day! Wishing you all the best in the upcoming year.... Yours Sincerely George."

Sedan fick jag det här

"2011/2012 This is to certify that Fredrika has been the best au pair yet! Date: 19th February 2011/2012, Signature: George.". Ben var dock snabb att påpeka att det faktiskt var från båda.

Ibland är de allt söta de där två. Hoppas att det håller i sig nu när tant Fredrika är tillbaka. Oavsett så ligger mina fina utmärkelser nu i högen av brev och annat som jag ska spara på.

Som min rubrik hintar om så har det varit en händelserik dag. Ena stunden var jag på Säve flygplats och fyra timmar senare var jag på ett badhus i Bury St Edmunds med Janine, Ben och George. Efter badet gick vi och åt på Giraffe. Nu känns det som att jag inte behöver äta på cirka en vecka. Jag har packat upp det lilla jag hade med mig tillbaka och nu ska jag titta lite på film medan jag är barnvakt. Man blir trött av att resa och vara i badhus. Imorgon ska jag få ett kärt återseende av mina kompisar och höra hur deras vecka har varit!

freeeeed, please may you empty my wellies?

De är roliga, engelsmännen. Eftersom de har så få snödagar om året så tycker de inte att det är värt att ha någon som helst beredskap för när den väl kommer. Inga vinterdäck, ingen isolering i husen och ingen som sandar på gatorna. Många skolor och arbetsplatser stänger ner för att folk inte kan ta sig dit. Och det är okej för alla. Skönt med lite extra semesterdagar typ.

Det allra roligaste är att i stort sett alla går runt i gummistövlar för att skydda sina fötter mot snön. Barn som vuxna har rotat fram sina "wellies". Jag har inte sett så här många med gummistövlar ens när det har spöregnat (flipflops däremot...)!


Parkeringen utanför skolan

Ben i sina nya gummistövlar (som, vill jag passa på att påpeka, INTE ingår i hans skoluniform). Från Georges skola till Bens skola tar det ungefär tjugo minuter att gå och under de tjugo minutrarna fick vi stanna tre gånger för att tömma hans stövlar på snö. "Freeeeed, please may you empty my wellies? They're FILLED with snow!".

Med en hund (som för övrigt älskade snön igår när han förstörde min snölykta men helt hade ångrat sig imorse och var ytterst tveksam till att gå ut) i ena handen och Bens gymnastikpåse i den andra så tänkte jag "Självklart, kära barn, det ska bli mig ett nöje att tömma dina gummistövlar (men det kostar £30...hehe)". Att de var fyllda med snö var ju helt klart en överdrift men som den snälla au pair jag är så skrapade jag med ett leende bort de två små snöflingorna som hade hamnat i stöveln och sedan gick vi vidare.

Det är väldigt lätt att ha överseende med Ben för han säger alltid så roliga saker när vi är på väg till skolan. Förra veckan hade vi följande konversation:

Ben: Fred, did you know that there are seven dog years in one human year?
Jag: Yes, I know.
Ben: And did you also know that ten human seconds equals one dog day?
Jag (inte lika övertygad): Uhm ... really?
Ben (stensäker): Yep, because otherwise the dogs don't have time to have so many years in one human year.
Jag (vill se vart han är på väg med det här): Is that so?
Ben: One, two, three, four, five, six, seven, eight, nine, ten. Now it's Thursday for Tommy.

Söt han är. Jag önskar att det vore torsdag för mig också men tyvärr så är det bara måndag, så nu ska jag städa!

snö

FRÅN 5 februari 23:56:00
Som väntat så snöade det inatt. Mycket. Det var inte många bilar ute idag när vi gick till pulkabacken. Nick kom iväg till flygplatsen och trots att hans plan blev försenat så kom han iväg till Sydafrika också. Imorgon ska jag städa efter att jag har tagit barnen till skolan. Stackars Ben, han får gå dit i shorts eftersom det är en del av hans skoluniform!






i heard the neighbour's cousin got eaten by a t-rex

Igår när jag vaknade var jag på riktigt solskenshumör, dessutom var det strålande sol (om än askallt) ute så när jag hade klätt på mig och plockat iordning lite på mitt rum så bestämde jag mig för att äta fredagsfrukost på Starbucks.


Apelsinjuice, pannkakor med sylt (eller, det ser ut att vara sylt med pannkakor) och något som hette Breakfast Pot. Det var yoghurt med rivet äpple och havregryn i som liksom hade blivit väldigt kompakt men det var gott och väldigt mättande!

När jag hade ätit upp så satt jag kvar och skrev klart mitt brev till Johanna (det borde komma fram på måndag) och sedan gick jag till Boots och införskaffade lite grejer till mitt hår. Efter det gick jag till Fatface. Jag borde verkligen inte gå dit, för när jag kommer in i butiken så vill jag ha i princip allt. Oftast går jag bara runt och tittar på alla grejer och sen går därifrån men igår så kände jag att det var dags att slå till på lite grejer som jag ville ha.


Det sved lite i plånboken men jag är sjukt nöjd med allting så det var helt klart värt det.

På kvällen var jag hemma med George ett par timmar och under tiden kom Lena hem till mig. Vid 9-tiden kom Nick tillbaka med Ben och då gick jag och Lena ut. Tyvärr kunde inte någon av de andra följa med igår men vi hade roligt ändå. Man träffar alltid så udda människor i kön till Townhouse så det är nästan värt att gå ut och vänta i x antal minusgrader bara för att få prata med dem!


Förresten mamma, kolla! :)


Nu snöar det här. Äntligen. Alltså, inte så att jag ser fram emot snön, snarare tvärt om, men det ska bli skönt att spekulationerna kring när den kommer kan upphöra. Mina värdföräldrar (och troligen majoriteten av engelsmännen) har gått som katten kring het gröt idag och ba: "I heard it's reached Birmingham now...", "Apparently it's going to be 12 cm in the morning.". Det känns liksom lite som att de inväntar en orkan eller annan naturkatastrof (eller dinosauriernas återkomst, för det är väldigt mycket rykten och ovisshet). När jag försökte påpeka det faktum att jorden inte kommer att gå under utan att det bara är lite snö som är på väg så påminde de mig om hur England blir när det snöar. Hela landet stannar upp, tydligen. Ingen går ut, möten ställs in och eftersom det inte är någon lag på vinterdäck här så blir det totalt trafikkaos.

Min värdpappa ska egentligen flyga till Sydafrika imorgon, dock så kommer de att ställa in en tredjedel av alla flygningar från Heathrow imorgon så det är inte säkert att han kommer iväg. De har inte bestämt vilka flygningar som ska ställas in ännu, men ATT de kommer att behövas ställas in bestämde de redan i eftermiddags. Jag har liksom sett mer snö i Sverige i juni än vad det var här i eftermiddags, men jag ska inte lägga mig i. Förutseende är väl alltid bra att vara.

Det ska bli spännande att se hur det blir imorgon, jag får återkomma med rapporter om läget (såvida vi inte har evakuerat vid det laget då såklart).

dagens middag

Har ni idétorka på vad ni ska laga till middag imorgon så kan ni hämta lite inspiration här. Idag lagade jag detta till middag och det var jättegott! Tyvärr så såg inte min likadan ut som på bilden. Rätten består i huvudsak av kyckling, paprika, lök och annanas. Ben och George gillar inte lök, paprika eller annanas. Precis, underbara förutsättningar för en lyckad middag.
För att de inte skulle matstrejka så hackade jag upp allt och körde det sedan genom matberedaren så att de inte skulle se vad som var i. Därför blev det mer som en puré/sås av det hela men det blev fortfarande god smak och lurade iallafall Ben. Eftersom George är allergisk mot nötter så kunde vi inte ha i cashews heller, men det tror jag är jättegott till. Vi åt detta med ris och räkchips men det funkar troligtvis bra med nudlar också.
Det gick det jättefort att göra (okej att det tog lite tid att hacka upp paprikan och löken) för man blandar bara allt och sedan tillagas det i micron. Kanon!

Enligt wikipedia så är 1 tbsp (tablespoon) = 0,98 matskedar.

Easy sweet & sour chicken

- i have a very serious sweat condition ...

Hypotetisk situation:

En familjemedlem har fått dille på en deodorant som inte finns att köpa i Sverige. När personen i fråga därför är utomlands så köper hon på sig stora lager av denna deodorant, alltså vi snackar liksom gå fram till personalen och be att få följa med in på lagret. Typ så. Hur som helst, personen har en dotter som (o)turligt nog råkar befinna sig i ett land där denna deodorant säljs i i stort sett alla mataffärer, apotek, skönhetsproduktsaffärer etc etc. Dottern (använder förvisso också samma produkt men liksom på en normal nivå), snäll som hon är, erbjöd sig att köpa med sig några när hon ska komma hem ett par dagar och frågade därför hur många hon skulle köpa. Som svar förväntade hon sig kanske "ett par, tre stycken", men icke. "Åh jag vet inte, tio, femton, tjugo stycken!!! Så många du kan hitta!". Great.

Dottern hade nu ett dilemma.
Alternativ ett - Köpa alla på en gång. Gå in i butiken, köpa så många deodoranter de har, låta personalen tro att man har en extremt allvarlig svettsjukdom, mumla lite på typ ukrainska och sedan ha det överstökat.
Slutsats: Pinsamt, men tidseffektivt.

Alternativ två - Köpa dem i olika butiker. Detta hade varit ett smart alternativ om det inte vore så att butikerna hade väldigt olika priser. Det skiljde nästan £1 (cirka 10-11 kr) mellan den billigaste och dyraste och när man köper (exporterar?) sådana mängder så blir det ju skillnad i slutändan.
Slutsats: Opinsamt men dyrt.

Alternativ tre - Köpa dem pö om pö. Gå tillbaka till butiken typ varannan dag och köpa fem åt gången hade ju också varit ganska smart men det medför ju risken att de tror att man VERKLIGEN har en svettsjukdom om man gör slut på fem stycken på tre dagar (alternativt att man langar, men den risken känns inte jättestor.).
Slutsats: Risk för pinsamhet, ej tidseffektivt. 

Dottern vet vad ni tänker nu, "Men snälla lilla Fredrika dottern, vilket bekymmersfritt liv du måste ha om du gör en så här stor grej av att köpa deodoranter. Och det är sant. Hennes liv är rätt bekymmersfritt för tillfället, och ser hon tillbaka på det här om ett tag så kommer hon säkert att skratta åt sig själv. Men, de engelska tanternas blickar will haunt her in her sleep. Så mycket kan vi säga.

Dottern valde till slut alternativ 1. Gå till den billigaste butiken, plocka på sig alla tretton (!) stycken som fanns framme och väl vid kassan se så oberörd ut som möjligt. I hennes hemland köper man på sig. Sådeså.


Här har vi den. Dottern måste säga att den är bra. Men försök inte beställa fler av henne nu. De är slut.

Familjemedlemmen skulle också ha ett par saker från Boots och när dottern skulle betala så sa kassakillen att det var "Tag tre betala för två" på det märket. Vad passande att dottern då behövde en ny ansiktskräm. Den var ju gratis så den tog hon som ränta.


Om det här inlägget får familjemedlemmen att framstå som ett svettmonster så skulle dottern vilja påpeka att så verkligen inte är fallet. Hon är bara lite galen. Och situationen är ju som sagt hypotetisk.


RSS 2.0