hejdå göteborg

Hej Kreta!


hemma bäst

Nu är jag äntligen hemma i Sverige. Taxiresan, flygresan, ja hela dagen har gått hur bra som helst och allting har klaffat. Nu är klockan ett och jag har varit vaken i 21 timmar. De 21 timmarna har jag utnyttjat till max! Först hämtade pappa mig på flygplatsen och vi åkte och hälsade på farfar som bjöd på fika med smörgåsar och kanelbullar. Gott med annat än rostebröd, haha! Där drack jag även en kopp kaffe för att hålla mig pigg (det var mitt livs andra kopp kaffe och min åsikt har inte ändrats sen sist, det smakar skit. Förra gången gick jag runt och väntade på att jag skulle bli pigg men jag fick gå och lägga mig för att jag fick ont i huvudet och magen. Normalt.) och jag tror att det hjälpte!
Sedan åt jag och pappa lunch, jag fick äntligen köra bil (åh vad jag har saknat bilkörning! Och högertrafik. Vänstertrafik är livsfarligt) och direkt när jag kom hem hälsade jag på mormor och morfar. Sedan hämtade jag och Emma Emilia på skolan. Åt suuupergod lax till middag (bestämde för ungefär två månader sedan att det skulle vara lax till middag idag. Min värdfamilj äter inte min favoritmat - fisk!). Träffade Tove, Johanna och mamma. Jag har saknat alla så mycket!

Nu ska jag gå och lägga mig och imorgon åker vi till Kreta!


hoppas att jag vaknar

Nu har jag satt fem stycken alarm. Det borde väl ändå räcka? Alltså nog för att jag är morgonpigg och så men jag vet inte hur mycket jag vågar lita på mig själv när klockan är 3 på morgonen och man ska flyga med Ryan Air. Det känns som att jag borde vara på plats redan nu typ. Hur som helst, nu är allting packat och klart och jag ska måla naglarna och sedan sova. Skriver förresten nu med hjälp av blogg.se-appen. Det var för sjutton på tiden att det kom en sådan!

Snart är jag äntligen hemma!


fredrika oliver

Eftersom min värdmamma har brutit sin arm- och fotled så är hennes rörlighet minst sagt begränsad. Därför skulle man kunna säga att min utlandsresa på torsdag som innebär att jag är borta härifrån i 10 dagar inte kommer som mest lägligt, men det har däremot aldrig varit tal om att jag inte skulle åka så det ska jag.

Hur som helst. På grund av hennes begränsade rörlighet och pappans oförmåga att laga något annat än kokt ägg så har jag fått stå för matlagningen ännu lite mer än vad jag gjorde tidigare, något som jag bara tycker är roligt (det där är för övrigt något jag kan ägna ett helt inlägg åt, mitt nyfunna intresse för matlagning. Tror att jag har åldrats ungefär 15 år här borta.). I och med att jag då åker bort i 10 dagar så har jag erbjudit mig att laga en massa mat av det som finns i frysen så att de bara kan ta fram och värma. Jag vet, snällt av mig. Nu på morgonen har jag suttit och letat recept som både innehåller ingredienser vi har hemma och dessutom som går hem hos barnen (skrattade för mig själv när jag insåg att jag googlat "recept kyckling barn". Kannibal-hemsidor verkar inte ha slagit igenom ännu. Phew.).

I frysen hittade jag kyckling, kalkonfärs och lammgrytbitar. Man får tänka att utmaningar utvecklar en. Ehh.




hade för övrigt inte tänkt att kombinera kalkonen och lammet om det var någon som kände sig orolig.

tar sovmorgon till 7

Öldrickandet får vänta. Det känns lite mer 2012 över det. Eller typ 2054. Mm, så får det bli. Hur som helst så hade vi en lugn kväll på The Minster med många skratt. Jag är så glad över att jag har hittat kompisar här! Innan jag åkte hit så trodde jag på allvar att jag skulle vara både den enda au pairen och den enda svenskan. Tur att jag hade fel. Det finns sex stycken au pairer som jag vet om, tre av oss är svenskar. Hur det kommer sig är verkligen en gåta för jag fattar inte hur folk (inklusive mig själv) hittar hit. Varje gång jag går förbi katedralen så brukar jag se en massa asiatiska turister också. Av alla ställen i världen som är värda att se så valde de att komma hit. Kanske borde dra igång någon form av guidad tur!

Idag har jag städat hela huset (lika roligt varje måndag) och lagat middag. Nu kommer ni tycka att jag är sjuk i huvudet men jag ställde min klocka på 5,45 imorse för att gå ut och springa. Tyvärr så regnade det jättemycket så jag bestämde mig för att ligga kvar i min säng och sprang vid 9 när jag hade lämnat barnen i skolan istället.

Att vakna så tidigt har gjort mig rätt trött nu så imorgon tar jag nog sovmorgon till 7.




jag och amanda i lördags


the minster

Nu ska jag träffa Amanda, Cecilia och Hayley på The Minster! Mitt nyårslöfte för 2011 var att lära mig att dricka öl. Hittills har det gått ... sådär. Känner mig som världens sämsta engelsman som inte dricker öl (eller te, gode gud jag är körd!) The Minster är en riktigt engelsk pub så det kanske är dags att ta tag i det. Känner att de tittar på mig med förakt när jag beställer Smirnoff Ice.


totallyswedish

För ett tag sedan tipsade pappa mig om en butik som finns i London. Den heter Totallyswedish och säljer svenska böcker, tidningar, leksaker, presenter och MAT. Så jag har nu suttit på deras webshop (wiho, de har hemleverans!) och på skoj plockat ihop en varukorg på vad jag skulle vilja ha om jag fick bestämma precis nu. Eller, egentligen vill jag inte ha allt det här för det är ju inte så att jag sitter här och tänker "ååååh, gud vad gott det skulle vara med lite vaniljsocker-doppade läckerol". Men ändå liksom.




Bara £56,99. Som hittat!


hurtigbulle

I morse ringde min klocka 6:20. Ja, det är lördag. Ja, jag är ledig. Ja, jag var trött. Gick trots allt upp och satte på mig mina träningskläder, åt två knäckemackor och drack ett stort glas vatten. Sedan snörade jag på mig löparskorna och vid 7 var jag igång med dagens löparrunda. Efter att jag hade sprungit klart gick jag runt i stan som sakta började vakna till liv och tog lite kort för det var så fint ute (jag vet, vilken nörd jag har blivit!). Nu ska jag äta resten av min frukost (havregrynsgröt, mums!) och sedan duscha. Nu är jag svinpigg.

God morgon! 












oxford

I helgen var jag i Oxford med Antonia och Sarah, två au pairer ifrån Österrike och Tyskland. Vi tog bussen från Cambridge vid 10 i lördags och efter drygt tre timmar var vi framme. Efter att vi hade checkat in på vårt hostel, Oxford Backpackers Hostel, så gick vi ut på stan. Jag köpte ett par byxor, en väska och lite grejer att ha med hem till Sverige (åker hem för en supersnabb visit den 29onde). Sedan åt vi middag på en thairestaurang och efter det gjorde vi oss iordning för att gå ut.


antonia och jag på bussen




chicken cashew, yum!


antonia och sarah


jag med min nya fina väska


den här bilden är tagen nästa dag men på kvällen gick vi till WAHOO som låg 10 meter från vårt hostel. först gick vi ut själva men sen kom vi tillbaka till hostelet för att gå dit med de som jobbade där, gratis och före i kön. we like.




sedan dansade vi järnet (inser att min dansstil ser aningen stel ut på bilden men oxford fick smaka på mina bästa moves!)


sarah!

Jag somnade 4 och vaknade vid 8 nästa morgon. Vi hade bestämt oss för att gå upp 8.30 för att inte missa frukosten så vi åt, checkade ut och gjorde oss redo för att gå en guidad tur runt Oxford. Lite får man ju passa på att lära sig när man väl är igång. Den guidade turen var två timmar lång och gratis. Guiden påpekade dock väldigt noga att de lever på dricks och att de flesta brukar betala rätt bra. Vi kunde tyvärr inte gå klart hela turen då vi isåfall skulle ha missat våran buss hem. Som tur är så är Oxford ganska litet, så vi hann inte så långt på den timman som vi kunde stanna.


sarah var väldigt taggad på guidad tur.










här inne spelade de tydligen in sjukhusscenerna i harry potter

Vi tog bussen tillbaka vid 13-tiden och sedan tåget tillbaka från Cambridge. Bussresan tur och retur kostade £11 och hostelet £18, roligt att man kan göra rätt långa resor så billigt!


dear freddy

På tal om inget: det här (och en motvillig kram) fick jag av George efter att han sa att han ville putta i mig i floden. Är det någonting man lär sig av att jobba som au pair så är det att förlåta. För jäklar vad de har sagt och gjort elaka saker mot mig (det är inte varje dag man gråter för att man känner sig mobbad av en sexåring och en åttaåring liksom). Det går dock inte att vara särskilt långsint eftersom de själva inte är det utan oftast glömmer och går vidare ganska snabbt. Dessutom vill man ju inte vara en dålig förebild som går runt och surar hela tiden. Och även om jag såklart blir jätteledsen när de säger att de ska packa mina väskor åt mig så att jag kan åka hem så har jag glömt det när de nästa dag ger mig en kram och säger att de vill att jag ska stanna för alltid och baka kanelbullar med dem varje dag.


Dear Freddy. I am very (gånger 3) sorry. I will not be naughty again. Love George.


england känns otursdrabbat för tillfället

Det blev en rolig och tråkig kväll igår! Vi var en millisekund från att missa tåget till Cambridge men hann till slut som tur var. Vi gick till samma ställe som vi var på förra gången "The Regal" och det blev mycket dans. Idag har mina öron inte mått så jättebra för det var sjukt hög musik. Dessutom har min hörsel försämrats ännu mer eftersom förkylningen har börjat komma mer och mer under dagen och troligtvis kommer att bryta ut helt inatt. Joy.

Hur som helst, kvällen slutade inte lika roligt då Hayley skulle åka på en persons rygg, men personen i fråga ramlade och Hayley slog av två av sina framtänder. Tydligen så hade hon haft problem med dem innan så på ett sätt tyckte hon att det var bra att det äntligen skulle tas tag i, men som hon själv uttryckte det så har hon inte "the most beautiful smile in the world at the moment". Känns det inte som att det är en skadefylld tid just nu? Det känns också som att jag är nästa person att skada mig. Kanske bryter ett ben OCH slår ut en tand? Näe, peppar peppar!


Hayley (när hon fortfarande hade fina tänder), jag och den nya svenska au pairen Cecilia


jag fick ett fint klistermärke


Försöker att äta massa frukt för att få i mig vitaminer så att förkylningen ska dämpas. Tänkte att tutti frutti också borde kunna dra sitt strå till stacken. Man får ju passa på innan man tappar smaksinnet helt.


lördag i cambridge

Hej kompisar!

Får berätta mer om hur Hayleys spray tan blev och vad jag handlade igår för nu ska jag snart träffa Hayley och en ny svensk au pair som heter Cecilia och vi ska åka in till Cambridge och se vad de har att erbjuda för roligt ikväll. Alla här i huset (förutom hunden) har blivit förkylda, barnen är mitt i, pappans har snart gått över och jag känner att min kommer att bryta ut imorgon. Bättre det än magsjuka som jag hörde att Amanda hade drabbats av. Barn och deras himla baciller alltså ... Men men, tummen upp för lördag!


det är dags för fredagsmyyyys

I mitt yrke (hahahaha) så känner man inte av så mycket vilken dag det är. Dels för att jag bor på mitt jobb och jobbar i mitt hem, och dels för att jag egentligen bara jobbar måndag-onsdag så varje torsdag känns som en lördag för mig. Hur som helst, jag kom hem från att ha lämnat av barnen på skolan för ungefär en timma sedan. Nu har jag ätit frukost och gjort i ordning mig och ska gå ner till tåget för att åka in till Cambridge med Hayley. Hon ska testa på spray tan och när hon är klar med det ska vi titta runt i affärerna.

Idag är det molnigt ute men ändå ganska varmt. Det är knepigt med vädret här. Det blir nästan alltid tvärt emot morgonens väder framåt eftermiddagen. Så det borde innebära sol och kallt framåt 15-tiden... Lite tveksamt får jag säga, men vi får se!


Fin tröja jag har va? Den är jätteskön! Köpte den för ett par veckor sedan i en butik som heter Fat Face (haha jag vet, kul att gå runt med det namnet på påsen liksom) och de har en massa fint! Tack mormor :)

Trots att jag för det mesta inte känner av vilken dag det är så har självklart fredagar en speciell plats i mitt hjärta. HEJA FREDAG!


söndag

Åkte hemifrån klockan 7 med mina värdföräldrar och Hayley för att åka och mountainbikea med 10 av deras kompisar. Efter drygt tre timmar i bilen var vi framme. Kan redan nu säga att jag verkligen inte hade sett fram emot denna dagen. Att köra mountainbike kändes inte riktigt som min grej, speciellt inte med några som gör det varje år. Kändes som att alla skulle hata mig eftersom de med största sannolikhet skulle behöva vänta i varje backe. Det enda som tröstade lite var att Hayley var med och att hon inte heller hade kört mountainbike förut.

Vi kom fram, hyrde cyklar, jag kände bara mer och mer att detta var en dum idé, vi samlade hela gruppen och satte sedan fart. Efter första backen kände jag mig helt slut. Go början liksom, vi skulle cykla 18 miles och mina lår brände efter de första 300 metrarna. Kom efter ett tag till en helt sjuk uppförsbacke på gräs. Gött. Minns att jag tänkte "detta är ju för fan som att åka skidor åt fel håll, vem gör det här frivilligt?!" och sedan lärde jag de andra en massa fina svenska svordomar. Efter denna uppförsbacke följde två till och sedan var vi äntligen uppe på första toppen. Även om det var jobbigt att ta sig dit så var det helt klart värt det, verkligen jättefin utsikt! Sedan följde en ganska lång platt sträcka som med några stenar och gropar förberedde oss på vad som komma skulle. Eftersom vi hade cyklat så mycket uppför så var det ju oundvikligt att det skulle komma nerförsbackar också. I början var det läskigt men efter ett tag så fattade jag liksom hur mycket fart man var tvungen att ha, hur man skulle luta sig och så vidare och jag tyckte faktiskt att det var riktigt roligt! Det var liksom en utmaning som var liiite mer än man skulle tro att man klarar av, men samtidigt inte omöjlig.

Här är en film från youtube från där vi cyklade. Precis så här grym var jag!



Efter lunch (åt en svingod tomat- och grönsakssoppa och en BLT-sandwich) så hände en jättetråkig sak. Vi fick cykla en bit på asfalt för att ta oss mellan två skogspartier och vi cyklade i branta nerförsbackar som hade blivit lite hala av duggregnet. Mitt i en brant backe så ramlade min värdmamma Janine med sin cykel och föll så illa att hon fick åka ambulans till sjukhuset. Där konstaterade de att hon har brutit både vänster hand- och fotled. Fotleden var värst där tydligen en bit av benet på framsidan har lossnat och förflyttat sig till baksidan. Yum. Hon kommer definitivt behöva operera foten och kanske även handleden. Hon kommer att ha gips på foten i minst tre månader och eftersom hon inte kan stödja handen på kryckor heller så lär hon inte kunna röra sig så mycket. Stackars henne!

Det kommer att bli rätt jobbigt för oss allihop här i huset framöver, men det kommer ordna sig. 
Bilder från cykelturen kommer nog imorgon!
Nu måste jag sova för att ta pojkarna till skolan imorgon. Ni ska se deras skoluniformer - söta men ändå lite creepy för de ser ut som mini-vuxna!

lördag

Gick upp tidigt och åkte hemifrån vid 8 för att min värdmamma Janine skulle ro från Cambridge till Ely (cirka 18 miles) i ett sponsrat välgörenhetsrace och jag skulle cykla brevid ån för att heja på. Det var väldigt fint väder så det var härligt att vara ute och cykla, men jag ska inte direkt ljuga och säga att det var skönt för rumpan.

Under loppets gång så var det tvungna att stanna ett par gånger för att det var slussar i ån. Mellan två slussar (cirka 4 miles) så bestämde vi att Ben och George skulle cykla med mig och heja på. Det började bra, de skötte sig fint och det var väldigt få klagomål. Mot slutet började de såklart bli trötta, hungriga och törstiga och därför också lite gnälliga vilket var förståeligt så jag sa inte så mycket när de började tjata på varandra. Efter ett tag så tröttnade jag dock på att George hela tiden sa till Ben att han cyklade för långsamt så jag sa till George att han skulle lägga av för att det inte är så lätt att cykla på gräs. Då sa han först "shut up" och sedan "I want to push you into the river so that you will die". Man måste älska au pair-livet, right? Jag blev såklart skitarg, för sådär får han verkligen inte hålla på. Som tur var så var vi ganska nära lunch-stoppet och efter att vi hade ätit upp så tog vi bilen hem för jag tänkte inte cykla en meter till med de två.

Efter att jag hade cyklat ungefär 11 miles (ungefär 17,7 kilometer) så var det skönt med en dusch och på kvällen skulle jag och Amanda träffas en stund hemma hos Hayley. Hon bor en bit bort så jag bestämde mig för att trotsa mitt rumpont och tog cykeln dit. På vägen passerade jag en bil som stod parkerad vid trottoaren och precis när jag ska cykla förbi den så börjar det blinka blått från taket på den. Jippie, en polisbil! Det var bara till att bromsa och le fint.

- Good evening miss. Do you know the reason to why we have stopped you?
- Ehhh, no.
- You are riding your bike without a light which is against the law.
- Oh, really? I'm sorry, I didn't know! (Egentligen var det en liten lögn men man får ju play the swedish card liksom.)
- Do you have a long way to go?
- No, just around the corner and then I'm going to turn left. (Också en liten lögn, skulle svänga vänster några fler gånger).
- Are you a student here? (Yes, verkar som att de har uppfattat min svengelska brytning)
- No, I work as an Au Pair (Äntligen, total sanning!)
- Alrighty, well, you need to tell your family to buy a light for your bike and from now on you need to walk it around the corners because otherwise you'll hit someone.
- Alright, I'm terribly sorry, I sure will.
- Have a good night miss.
- Thank you, you too!

Sedan cyklade jag vidare fast jag gick runt några hörn. Kändes liksom som att polisen var hack i häl. Jobbigt att kombinera min badass- och angel image. 

På vägen hem cyklade jag också i början men när jag närmade mig stan så tänkte jag att jag nog skulle gå av eftersom det var lördag kväll och antagligen skulle vara ganska många poliser ute. Good call, kan jag säga för på de 500 metrarna som var kvar körde det förbi tre polisbilar (igår insåg jag att jag hoppade av cykeln ungefär 10 meter innan stadens polishus också) men nu var jag ju laglig så då struntade de i mig.

Mamma och pappa måste vara så stolta.


uh-oh

fredag

Okej. Mycket har hänt de senaste dagarna så jag tänker dela upp det nu så att det inte blir en så brutal katastrof om något skulle försvinna. Tänker kopiera också. Det lovar jag mig själv efter varje gång sånt här händer men vi får väl se hur det blir.

Fredag.

Amanda, Antonia och jag gick ut på fredagkvällen för att vi hade hört att det fanns en till Au Pair från Tyskland som heter Lena. Vi gick först till The Minster och sedan till The Townhouse där det blev dans! När vi satt på The Minster så kom även Hayley dit som precis samma kväll hade kommit hem från La Tomatina i Spanien.


Jag, Antonia, Hayley och Amanda!


Lena och jag!

åhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh

ALLTSÅ JAG BLIR SÅ FÖRBANNAD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Varför skriver jag ens långa inlägg när blogg.se inte funkar! Hade skrivit ett jättelångt inlägg med allt som har hänt det senaste (en hel del kan jag berätta, stay tuned för jag tänker skriva om det imorgon) och så raderas allt när jag trycker på publisera.

Blir så trött. GODNATT!!!!!!!!

RSS 2.0