dags för road trip


del av min färdkost. eh, mums!


mitt i all städning och packning gick jag och införskaffade dagens lunch/middag.


idag knackade det på dörren och en tant lämnade över ett stort grönt posten-kuvert med mitt namn på. min mamma hade skickat tidningar, godis och ett kort. puss mamma!


fick även ett vykort från Johanna som har varit i Italien, tack så jättemycket!


dessutom har jag fått vykort från mormor med recept på. alla kort hänger på min vägg och jag blir lika glad för allt! även om vykorten bara hade haft typ ett ord skrivet på sig så hade jag varit glad i flera veckor. fast det klart att det är roligare att läsa mycket text ;)

Hur som helst, road trip är på g. Snart kommer Hayley och Amanda och hämtar upp mig och Antonia i bilen och sen är vi på väg. WOHO!

Och för er som kommer att sakna mig och vill ha någonting to remember me by under helgen, här kommer en bild som verkligen speglar hur intelligent, karismatisk och söt jag är.



Hihi, skoja.



Hejdå!

sleep talk recorder

Jag har gjort många bra (och dåliga) köp i mitt liv, men denna måste vara top 5. Appen Sleep Talk Recorder. Man startar den innan man går och lägger sig, ställer in så att den ska börja efter önskat antal minuter och lägger den sedan ungefär en meter ifrån där man ligger och sover. Den spelar inte in under hela tiden man sover utan bara när det finns ljud att ta upp. Jag köpte denna appen i november men har inte haft på den så många gånger, och när jag väl har haft det så har jag inte sagt så mycket utan mest hostat och vänt på mig så att mitt täcke har gett ifrån sig ljud.
De senaste veckorna har jag dock börjat ha på den varje natt, dels för att det är kul och dels för att se om jag har börjat drömma på engelska. Hittills har jag bara sagt ett ångestfyllt "Sorry!", men jag hoppas på att det kommer mer snart.

I natt sa jag följande:

23:56:18 - Men liksom, du fattar inte .... Du fattar inte liksom.
23:56:34 - Mmmm. Eh, jag väntar på att de ... ska rädda mig från ...

Synd att jag inte avslutade den meningen. Hade sååå gärna velat veta vart/vad de (vilka det nu var) skulle rädda mig ifrån.

I fredags, var jag och några andra aupairer ute och dansade och jag kom hem runt kvart i två. 05:25:10 finns inspelat att jag säger "Hahahmm. Jag gick in. Okej. OKEJ!".

Igår finns det inspelat att jag klockan 23:37:03 sätter mig upp, tänder min sänglampa, väntar, och efter 10 sekunder släcker den igen och lägger mig ner. Detta händer igen cirka en timma senare. Igår var även natten då jag drömde att mitt ena aupair-barn dog. Jag drömde att jag tittade in i hans rum, såg honom klättra ner för stegen till sin säng, såg hur han stelnade till och sedan föll död ner till golvet. Känns jättebra. Höga good-aupair-poäng på det.

Hur som helst, har ni en iPhone (tror att den finns till Android och så också) så ladda ner den. Väldigt rolig. Det finns även en hemsida där folk från många olika länder har laddat upp sitt sömnprat.



Jag vet inte riktigt vad jag väntar mig att jag ska drömma om inatt. Har tittat på några avsnitt Grey's Anatomy idag så kanske kan jag få vara med på en rolig operation och berätta om den. Fingers crossed.


sschhh, hör ni? silence.

Just det. Min värdfamilj har åkt iväg. Barnen till farmor och farfar, mamman och pappan ska mountainbikea nånstans. Hunden tog de med sig. Kommer tillbaka söndag kväll. Efter allt vinkande "bye byyyyyyeeee have a nice weekend be good to grandma and grandpa and don't fight see you sunday bye byyeee" så föll jag bakåt i soffan och gjorde ett aaaahhhh-ljud. Visst att det är skönt att vara själv i huset lite, men jag har rätt mycket fritid och ett eget rum så ensam har jag inte så svårt att vara. Däremot är det tyst. Inget bråk. Inget gnäll. Ingen hundvalp. INGEN spelar blockflöjt. Ingen kollar på Ice Age för 8000e gången i sitt liv.

Så vad ska jag nu fylla veckan med? Egentligen så blir det bara en jobbdag mindre eftersom jag bara jobbar måndag, tisdag och onsdag. Men ändå. Imorgon ska jag städa hela huset, egentligen städar jag på måndagar när barnen är i skolan men det blir lite mer flexibelt så här på sommarloven. Sedan ska jag sova också tänkte jag. Man blir trött av barn. Nu på kvällen har jag badat. Hur ofta gör man det liksom? Typ aldrig. Nu äter jag glass.


Graceful, I know.

Till helgen har jag stora planer! På fredag kväll till söndag kväll ska jag och tre andra au pairer åka på en road trip! En av dem har fått låna sin värdfamiljs ena bil under helgen så vi ska ut på vägarna. Jätteroligt! Först ska vi åka till Bristol, sedan till Bath, sedan Stonehenge och på vägen hem ska vi stanna på vägen om vi hittar något kul vi vill se.







Kanonkul. Får visa mina egna bilder när vi kommer tillbaka.

nyheterna

För ett par veckor sedan så insåg jag att jag sedan jag kom hit inte har hängt med i nyheterna överhuvudtaget. Det jag har snappat upp här är att en 6-årig pojke någonstans i England blev påkörd och att föraren smet, att tidningen News of The World har lagt ner efter skandalen samt hur det gick för nån engelsk tennisspelare i Wimbeldon. Det är liksom det. Jag kan inte direkt påstå att jag hade stenkoll när jag bodde i Sverige (usch, låter ju som att jag har flyttat för gott, men jag bor ju faktiskt här just nu så ...) heller, men man lyckas ju ändå hänga med ganska bra genom att pappa har på nyhetsmorgon, radion i bilen, nyhetsfrågor i skolan eller genom att helt enkelt prata med andra människor.

Hur som helst så insåg jag då för ett par veckor sedan att jag sedan jag kom hit inte har haft någon koll alls. Har levt i en liten bubbla och inte ens tänkt på vad som har hänt utanför vårt hus i princip. Antagligen har det varit en del i processen att anpassa sig till livet här och komma in i familjens rutiner, men när jag insåg att jag verkligen hade noll koll så måste jag erkänna att jag skämdes rätt rejält. Sedan dess har jag börjat titta på nyheterna på TV4- eller SVT-play i min mobil på morgonen innan jag går upp klockan 7 (praktiskt att England ligger en timma efter) för att ta hand om barnen. När jag bestämmer mig för att börja med sådana här saker som i min hjärna gör mig till en bättre männsika (andra exempel är att äta nyttigt, träna, få bättre tandrutiner än tandläkare etcetera etcetera) så blir jag alltid jätteentusiastisk och tar det till skyhöga höjder (t.ex. aldrig mer äta godis, springa 7 mil om dagen och börja använda eltandborste, tandtråd, munskölj, tungskrapa etcetera etcetera) och funderade alltså nu på att ha alla stora dagstidningar som startsida på datorn, börja prenumerera på Svenska Dagbladet, inte missa en enda sändning av BBC News samt att lära mig allt om Israel- och Palestinakonflikten.

Inget av detta har ännu hänt, och om jag känner mig själv rätt så kommer det heller inte hända. Min lust att följa nyheterna ökade ju inte heller direkt när jag går in och läser allt som har hänt i Norge. Efter att ha läst blogginlägg från överlevande ungdomar, lyssnat på Jens Stoltenbergs tal och tittat på livesändningar på SVT-play så har jag lust att stänga in mig i min bubbla igen.  


när det regnar hela dagen ...

... så måste man hitta på saker att göra inomhus. Först lät jag barnen titta på film under tiden som jag städade. Ahh det var två lugna timmar. Tystnaden bröts dock väldigt tvärt när George bestämde sig för att leka kolla-hur-högt-jag-kan-blåsa-i-min-blockflöjt-leken. För er som inte har testat den innan så kan jag säga att det är en kort lek.

Sedan bestämde vi oss för att göra en kaka och hittade receptet till sockerkaka. Efter att vi hade i kakao, glömde mjölken (brukar sockerkaka ens ha det i sig? konstigt recept ...) och hade inne den i ugnen för kort tid så att den sjönk ihop var det dags att dekorera kakan. Detta tog barnen i egna händer och snabbt fylldes den av allt från mashmallows och kitkats till kolor och småkakor. De pratade om att ha cocopops-flingor på också men det fick (som tur var) inte plats.



När kakan var färdigdekorerad så satte de även en flagga i mitten som de skrev "cake" på. Bara för att undvika missförstånd liksom.

Sedan hade de svärdkrig i vardagsrummet. Med ljudeffekter, I'll tell you.



Kakan smakade för övrigt skit och nu ska jag lägga mig, asnöjd efter min springtur.


söndag

Idag blev det ingen springning för mig. Däremot en timmas promenad istället. Hade världens flyt för det började regna preciiiis när jag var vid dörren och skulle gå in igen. Dessutom kom jag på hur man laddar ner podcast-sändningar från iTunes så jag gick och lyssnade på sommarpratarna (haha jag vet, lite pensionärsvarning på det men vissa är faktiskt intressanta) som var precis en timma.







Det är väldigt fint där jag bor. Och väldigt platt. Det finns typ två backar i hela staden. Tack vare att det är så platt så ser man väldigt långt. Någon dag när det är fint väder så ska jag ta fler bilder runt omkring så att ni kan få se hur det ser ut. Ungefär 5 minuter från mitt hus så ligger Ely Cathedral som är huuur stor som helst (och tack vare att det är så platt så kan man se den från väldigt långt avstånd). En riktigt fin dag ska jag gå upp i det högsta tornet och ta bilder så att ni får se hur det ser ut.

Här är en bild från google, bara för att få en uppfattning om hur stor den är.


ungefär 165 meter lång.


into the woods

Idag har det regnat som tusan och jag har varit med mamman och barnen på teater i Bury St Edmunds. Vi såg teatern/musikalen Into The Woods som är en mix av Askungen, Jack och bönstjälken, Rapunzel och Rödluvan. Att vi valde just den teatern berodde ju såklart främst på barnen men jag och mamman tyckte också att den var ganska rolig (den som var allra roligast var dock en full man som satt och skrattade högt för sig själv genom hela föreställningen).

Efter en och en halv timma fick teatern ett lyckligt slut, alla samlades på scenen för en avslutningslåt och alla applåderade. Vi tyckte att det var lite konstigt att de inte stannade kvar och tog emot applåderna men vi fick snabbt veta varför: "Ladies and gentlemen, please return after our 15 minute break". What? Är det mer? Vi trodde först att det var ett skämt och fick på allvar fråga utanför om det var sant. Fyllemannen som stod och hetsåt glass svarade att det nu var en till lika lång akt, det visste han för att han tydligen hade sett föreställningen i onsdags också.

Wihoo. Mer Rödluvan.

Den andra akten var inte lika bra men som tur var så var den bara 50 minuter. Sedan åkte vi hem och åt middag, och nu har jag haft en lugn kväll med lite VÄNNER-tittande och prat på skype med mormor och company!

Imorgon hoppas jag på fint väder för då ska jag ut och springa. Hurtigt!

File:Into the Woods poster.jpg

designade om lite snabbt

Jag var så himla trött på den förra designen så jag gjorde om lite. Har egentligen planer på att göra en mycket bättre men nu fick jag ett ryck.


hänt sen sist

En supervarm dag var jag med familjen på ett nöjesfält ungefär en timmas bilfärd härifrån. På morgonen var det mulet, blåsigt och såg ut att bli rätt kallt så jag tog på mig jeans, converse och regnjacka men när vi väl kom fram var det typ 30 grader och stekande sol. Härligt. Efter ett par timmar så fick jag veta att vi gick emot nöjesparkens skridskobana (ja ni läste rätt) och log åt tanken på att jag äntligen skulle få svalka mig med lite fartfylld skridskoåkning. Skridskobanan var dock i ett tält, isen var gjord av hårdplast och det var både svettigt och skitsvårt att åka!







Måndagar är min städdag och barnen visar alltid sin uppskattning samt gör sitt bästa för att hålla det fint.



Nu när barnen är på sommarlov så har jag hand om dem hela dagarna, innan var jag ju ledig under tiden som de var i skolan. Detta innebär att jag har hand om dem 10-12 timmar om dagen varje måndag, tisdag och onsdag. Det innebär också att ge dem frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag, samt att hålla dem sysselsatta under hela dagen.

I måndags gjorde vi pannkakor till lunch och eftersom det inte fanns någon sylt hemma så föreslog jag att vi skulle äta pannkakorna med frukt och bär istället (som jag vet att de gillar). De höll dock inte med, så jag åt mina pannkakor så här



och de åt sina så här



Idag var vi vid en utomhuspool som finns här i närheten. Förberedelserna var många, badkläderna (och simglasögonen) skulle på innan vi lämnade huset och handdukar och fika skulle packas ner. Redan vid 9-tiden på morgonen (poolen öppnade klockan 13) så letade de efter luftmadrasser som jag fick den stora äran att blåsa upp. ”Fredrika, why is your face starting to look so red?”, man ba kanske för att jag precis har blåst in 300000 liter luft i den här luftmadrassen?!?!?!?!?!?
När vi sedan är redo att gå så står jag i hallen och väntar när jag plötsligt hör ansträngda ljud från andra sidan huset. "Come on Ben, we are almost at the door now, keep pushing it". Börjar liksom ana oråd. Emot mig kommer en enorm badanka som tydligen också ska med till poolen.




om ni inte tycker att den ser så stor ut så tycker ni fel

"Fredrika, could you carry this to the pool, please?". "Ehhh, uhm, do you really need that when you have the air mattress and everything?". Svaret var enkelt. "Yes!!! The duck makes us really popular among the girls!!!". Man ba oohhh sorry, vill ju inte förstöra några kärleksrelationer, såklart ankan ska med. 

När vi sedan äntligen kom fram till poolen kunde vi verkligen prata om "red face" på mig. Ankjäveln var inte värd några flickvänner för pojkarna. Folk vände sig seriöst om på gatan när vi gick förbi (hoppas att det var på grund av ankan och inte min rödhet) och jag fick ta hjälp av en tant för att få in den genom grinden till poolen. 

Barnen hade väldigt roligt med ankan så okej, men det är nog ändå dags för mig att ta mig en liten sväng ner till förrådet där ankan är och råka ha med mig en kniv.

klumpiga händelser i england del 1

Dagen börjar bra, solen skiner, barnens morgonrutiner flyter på bra och jag har en lugn dag framför mig. Vi går till skolan och jag bär med mig deras regnjackor ifallifall det nu mot all förmodan skulle bli regn. När vi kommer fram till skolan så bestämmer vi att jag nog kan ta med jackorna tillbaka för det börjar bli väldigt varmt, vinkar hejdå-have-a-good-day-see-you-later och går hem igen.

Börjar förbereda middagen, hemmagjord pizza. Jag har aldrig gjort egen pizza förut men receptet verkar ganska enkelt och medan degen jäser så börjar jag göra tomatsåsen till. Denna tomatsåsen skulle ha tre, jag upprepar: TRE gula lökar i sig. Efter halva första löken irrade jag runt som en förvirrad blind person och fumlade efter altandörren för att lufta mina stackars ögon. Visst att folk gråter när de hackar lök men för hur många är en 6-årings simglasögon den enda lösningen på problemet?


cute, huh?

När tomatsåsen är klar går jag för att titta till degen som nu, efter ungefär en timmas jäsning, enligt receptet ska ha uppnått dubbel storlek. Degfan har inte växt överhuvudtaget. Inte en endaste liten millimeter. Åååååhhhhhhhh, blir asirriterad men behåller ändå lugnet och går till min bästa vän i sådana här situationer - google. Skriver in "degen jäser inte. varför?" och får till svar att det kan bero på flera olika saker (självklart) men att den antagligen inte har stått tillräckligt varmt, att den har stått någonstans där det har blåst kalluft eller att jästen har varit gammal. Kollar på jästpaketet, bäst före januari 2011. Underbart. Överväger lite snabbt att köpa en pizza från pizzerian runt hörnet och smeta på lite av tomatsåsen men bestämmer mig för att göra en ny deg, med ny jäst och hitta ett bättre ställe där det är varmt och inte drar. Ställer in den nya degen och den gamla (vet inte riktigt varför jag inte slängde den. Tror att jag tänkte att den eventuellt skulle återuppstå) i ugnen för att det varken ska vara för varmt eller för kallt och för att det framför allt inte ska dra. Håller alla mina tummar för att denna degen ska börja jäsa och börjar göra iordning i köket.

När jag ett par minuter senare tittar ut genom fönstret kommer nästa motgång. Regnet öser ner från den tidigare så klarblå himlen och jag känner mig som världens sämsta au pair (och mest korkade människa eftersom jag hade med mig dem från början) som skickat iväg barnen till skolan utan regnjackor. Ser framför mig hur de inte kan vara ute på rasten och leka och att rektorn ringer hem och skickar lappar och undrar varför de inte hade med sig sina regnjackor. Men jaja, det finns inte mycket jag kan göra utan jag får ta med dem när jag hämtar barnen istället.

Upptäcker till min stora lättnad att deg nummer 2 har jäst som den ska (svikardegen nummer 1 hade dock inte växt alls, den hade typ krympt ännu mer) och jag låter degarna stå kvar i ugnen och växa till sig ytterligare när jag går och hämtar barnen.

Väl vid skolan så berättar barnen att de inte hade varit ute och lekt så det gjorde ingenting att de inte hade sina regnjackor. Halleluja. De studsar av glädje över att det blir pizza till middag och på vägen hem pratar vi om vad de ska lägga på sin del. De går i alla vattenpölar de kan hitta, skorna blir pisseblöta, men det känns mindre viktigt. Degen växte.  

Vi kommer hem, i lagom tid för att börja dekorera pizzan så jag sätter på ugnen och medan den blir varm så packar vi upp skolväskor, matar husdjur, de tar fram glasburkar och färg man målar på glas med och jag börjar plocka fram ingredienser att dekorera pizzan med. Tittar så att ugnen börjar bli varm och det är då, mina kära vänner, som mitt hjärta börjar dunka i 180. Plastbunkarna med de båda degarna är kvar i ugnen som sakta men säkert närmar sig 200 grader. FANIHELVETESJÄVLASKIIIIIIIIIIT (ville jag säga, men jag har lovat mig själv att inte lära dem några svenska svordomar förrän kaaanske den dagen jag åker hem till Sverige igen, så jag var mest stum av förundran över hur jag lyckades med det här). Slänger upp ugnsluckan, tar ut de båda PLASTbunkarna och börjar min räddningsprocess.

Deg nummer 1 har fortfarande inte växt så jag säger bye bye till den och slänger den. Deg nummer 2 (som för övrigt ligger i en bunke med plastfolie över sig. Om det är någon som tror att det är lögn att plast smälter i ugnar så kan jag meddela att det inte är en lögn utan 100 % sanning) har börjat få en liten yta men är ändå fortfarande mjuk så likt en hjärtkirurg ställer jag mig och börjar knåda degen. Mot alla odds så funkar det. Den är inte förlorad, dinner is still on. YES!

Telefonen ringer. Mamman i familjen meddelar att hon kommer att bli lite sen hem från jobbet för att det är bilköer. Jag svarar att det är VERKLIGEN INTE något som helst problem och att hon ska ta den tiden hon behöver på sig att komma hem. Hon frågar hur det går för mig, jag svarar att det kunde vara bättre och att jag kanske har krånglat till middagen lite men att jag förklarar sen när hon kommer hem. Hon ber mig att säga till barnen att packa sina badkläder eftersom grannen hämtar upp den om en halvtimma för att åka till simningen. VILKEN JÄVLA SIMNING?!, tänker jag. Pizzan ska vara inne i ugnen i 40 minuter och den återhämtade sig just efter allvarliga värmeskador. Jag berättar att middagen eventuellt inte hinner att bli klar tills dess, och hon svarar att det inte är någon fara men att jag då får ge dem en smörgås istället så kan de äta när de kommer hem.

Barnen packar sina badkläder, lägger på det de vill ha på pizzan och går ut för att spela fotboll. Paniken lägger sig och jag börjar tänka lite klarare. Ena plastbunken har klarat ugnsbehandlingen fint, den andra har antagit en mycket mer estetisk form. Det är inte the end of the world. Ropar på barnen att de måste komma in och äta smörgås. Ena kommer springande eftersom smörgås = nutella, den andra kommer inte in. Jag går ut för att fråga vad han vill ha på sin smörgås, men han vägrar komma in. Jag förklarar situationen och att han måste äta någonting, men nej. Totalvägran. Jag känner hur mitt tålamod minskar och min lust att gråta ökar. Jag orkar inte bråka med honom, går in och ser till min förtjusning att de har lyckats måla på glasbordet i köket när de målade med glasfärg förut. Djupa andetag. Han vägrar fortfarande att komma in.

Mamman kommer hem. Jag bryter ihop. Barnen åker iväg på simning. Gråter i 20 minuter och förklarar allting. Hon tar allt väldigt bra och förklarar att det verkligen inte är någon fara. Spenderar ytterligare 10 minuter med att få loss pizzan som har fastnat i det förbannade bakplåtspappret.

Åt pizzan som faktiskt blev väldigt god (kanske ska lägga till "15 minuters förvaring i plastbunke i varm ugn" i receptet) och fick sedan en Baileys, "to calm my nerves".

Detta var alltså del 1 av mina klumpiga händelser, ursäkta att det blev lite långt. Stay tuned for the next part.


camden market, london

Hej mina kära läsare!
Idag har jag spenderat söndagen i London, på Camden Market för att vara mer exakt. Har inte upplevt något liknande. Jag tänkte typ att jag hade sett rätt stor andel av världens konstigheter när jag var i Hong Kong men jag hade definitivt fel. Det var hur stort och snirkligt som helst. Allt fanns att köpa, från kläder, väskor, smycken och skor till möbler, tavlor, saccosäckar och onödiga småprylar. Mycket var fint (synd att det kanske hade varit lite väääl att ta med sig en soffgrupp på tåget tillbaka) och mycket såg också ut att höra hemma under en sten.

En annan stor del av Camden Market är utbudet av mat. Det fanns thai, indiskt, japanskt, kinesiskt, italienskt, brasilianskt, amerikanskt, mexikanskt, rymdmat ... You name it. Allt var färdiglagat i stora grytor och såg faktiskt väldigt gott ut, men kinkig som jag är så vågade jag mig inte riktigt på det som thailändarna påstod var kyckling men såg ut som squash. När man gick förbi alla matställen, de kinesiska i synnerhet, så stod de med en gaffel eller tång med en liten friterad kycklingbit på och räckte fram den till en för att man skulle smaka. De ba "Ey girl try chicken. Ey ey blond girl, chicken special for you!". Svensk, blond och artig som jag är så log jag ett jättefint leende, sa "Hehe, no thank you" i en jätteartig ton och fokuserade sedan blicken långt bort från kycklingkvinnan. Tyvärr hade inte detta riktigt samma effekt som jag ville. Kycklingkvinnan nöjde sig inte med mitt "No thank you" utan började följa efter mig med kycklingen och vinka till mig "Ey ey, come back and try chicken!". Jag ba "Men lämna mig ifred för helvete. SPRIIIIING!".

      

Testade på fiskpedikyr. Satt 15 minuter med fötterna bland små fiskar som åt upp all död hud. Smaklig måltid liksom. Det gjorde varken ont eller kittlades utan kändes ungefär som att ha fötterna i kolsyrat vatten. Nu är de faktiskt väldigt mjuka, så värt att testa!

Funderar på hur det hade gått för ett svenskt matställe på Camden Market. Köttbullar, potatismos, lingonsylt, knäckebröd och gammal hederlig mellanmjölk. Och så skulle jag kunna jaga alla som vägrar testa mina give-away-köttbullar. Mm, varför inte?


RSS 2.0