hunden

Värdfamiljen jag bor hos här i England bestämde sig kort innan jag kom för att skaffa en hund. Jag kan inte direkt säga att jag älskar hundar, och ska ärligt erkänna att jag i första hand letade efter familjer utan. Hur som helst, ett par veckor innan jag skulle komma så skrev de till mig och undrade om det var okej för mig att de skaffade en hundvalp. De sa att jag såklart kunde säga nej eftersom det egentligen inte ingår i en au pairs uppgifter att ta hand om en hund, men eftersom jag redan hade bokat min flygbiljett samt med största sannolikhet skulle bli hatad av barnen om jag var anledningen till att de inte fick sin hund, så sa jag att det inte var några problem.

Dagen efter att jag kom hit så åkte vi och hälsade på hunden som ännu inte hade fått komma hem från The RSPCA-centre, som hade räddat den från någon lada eller vad det var. Direkt ändrade jag uppfattning om hunden. Den var hur lugn som helst, satt mest och tittade och personalen berättade att han, till skillnad från alla de andra valparna, gillade att vara för sig själv, att den inte skällde och att de nästan trodde att den var lite efterbliven eftersom den var så lugn.

I början av juli fick hunden komma hem, och George (det äldsta barnet i familjen och huvudägare till hunden) döpte den till Tommy. Mm, nu kanske ni tänker att det var ett lite konstigt namn på en hund, men när man får höra att Georges andra alternativ var Ferdinand så låter det plötsligt ganska normalt, eller hur? Tommy fortsatte att vara ganska lugn, gjorde inte några ljud på nätterna och det enda problemet var väl egentligen att han inte var rumsren för fem öre. Innan han kom till oss hade han varit sjuk och behövde extra vaccinationer, vilket gjorde att han inte fick lämna huset på ungefär fyra veckor. Asjobbigt, eftersom han heller inte kunde vara ensam hemma särskilt länge.

Nu är Tommy drygt fyra månader gammal och har minst sagt gjort en helomvändning. Tommy har gått från att vara en snäll och lugn hundvalp till en galen häst/antilop. Från att inte ha nått upp till soffan så hoppar han nu från den ena till den andra i världens fart. Från att inte ha gjort ett ljud ifrån sig kan han nu morra så mycket mot mig att jag inte vill sätta på honom kopplet av rädsla för att han ska bita av mig handen. Trots att han numera får gå ut på promenader så vägrar han att utföra sina behov utomhus. Därför kan han komma in efter en halvtimmas promenad och, medan jag tar av mig skorna, sätta sig under vardagsrumsbordet och bajsa. Och när man ska plocka upp det måste man vara beredd att fightas med honom eftersom han gärna vill äta upp det han precis har åstadkommit.

Nämnde jag att han är minst sagt askåt på sin egen säng och gillar att visa sina känslor för hela familjen genom att jucka mot sängen när vi sitter och äter middag. Barnen brukar tycka att det är jätteroligt och säger "Look Fredrika, Tommy is doing his funny dance again!". Jag brukar nicka till svar.

Så här ligger han när han sover. Eller när han bara vill leka blottare.



Mm. Där har vi hunden som med största sannolikhet aldrig kommer att bli min bästa vän.

Kommentarer
Postat av: Pappa

Katter är bättre, eller hur? Tommy verkar inte vara nån kul prick men hoppas han blir rumsren och kastrerad snart. Tippan hälsar....

2011-08-14 @ 10:27:29
Postat av: Anonym

Är hunden där när jag kommer,så tar jag gärna hand om den. Var hos Ulla i Särö och tittade på deras valpar nu 6 veckor gamla, oerhört gulliga. Kram MM

2011-08-14 @ 19:11:51
Postat av: Mamma

Han var mycket sötare när han visade upp ovansidan. Undersidan ser lite uschlig ut tycker jag. Du får väl lära honom att ligga på, ett för honom mer fördelaktigt sätt. Sen kan du väl kolla in, han Cesar hundtämjaren. Det finnss säkert nåt avsnitt på hur man gör hundar rumsrena...

2011-08-15 @ 08:52:34
Postat av: you know

sådan matte sådan hund.

hihi,

2011-08-15 @ 09:11:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0