ni kan kalla mig fredrika van de kamp

Mina kära vänner. Var jag inte en housewife tidigare så är jag det sannerligen nu.
Min värdmamma ger mig varje dag recept på vad jag ska laga till middag. Idag stod det Chicken Pot Pie på menyn. Mm precis, jag var aningen skeptisk måste jag erkänna. Dels var jag skeptisk till att det stod en massa ord i receptet som jag inte förstod, men vad är google translate (min nya bff) till för liksom, det var inga större problem. Sedan var jag också ganska skeptisk till namnet. "Chicken" kändes bra. "Pot", nja inte riktigt lika entusiastisk till att försöka leta rätt på vart vi förvarar Marijuanan här i huset. Att sen göra en paj av det hela kändes ännu lite mindre lockande och när jag slutligen ser "Cooking time, about 1,5 hours (25 minutes in oven)" var jag på väg att ge upp (har ju trots allt två barn och en hund att se efter) men kände sen: okejdå, varför inte? Kan ju bli en rolig anekdot att berätta för barnbarnen hur jag stod i England och avsatte 1,5 timmar av mitt liv för att laga en knark-kyckling-paj.

I pajen skulle det förutom kyckling vara potatis, lök, morötter och en bechamelsåsaktig historia som skulle blandas med lite av vattnet som man hade kokat kycklingen och grönsakerna i. Mums. Allt detta skulle sedan täckas av ett sånt där degtäcke (tänk en amerikansk apple pie) och till sist göra några små snitt i mitten där ångan skulle åka ur.

Lyckades få ihop allting och till och med att kavla ut degtäcket till rätt storlek och stoppade in den i ugnen i 25 minuter. När jag tog ut den gjorde jag typ en segergest. KOLLA VAD FIN!



Lägg märke till att denna pajen
1. Inte är bränd.
2. Inte är för blek.
3. Ser ätbar ut.
4. Har en väldigt vacker mitt.

Sedan la jag upp en fin bit på min tallrik



Och när jag tog en tugga så blev jag om möjligt ännu lite nöjdare. För den smakade hur gott som helst! Tur att jag gjorde en stor paj så att jag kan äta den till lunch imorgon också.

Det måste ha varit all Marijuana alltså. Känns inte det lite Despterate Housewives? 


sa jag att min pappa heter fixar-frasse?

Pappa ringde idag och guidade mig till hur jag skulle göra för att fixa min dator. Och nu är den som ny! Taaaack! Även om jag inte precis är utan teknik i det här huset (min iphone används flitigt!) så är det segt att inte kunna ladda över bilder till datorn, inte kunna titta på Svenska Hollywoodfruar eftersom TV3 inte har någon play-app och såklart framför allt att inte kunna uppdatera bloggen!

Men nu är den alltså igång igen och ni kan få höra lite vad som har hänt under de senaste två veckorna.

Efter att jag skrev det senaste inlägget om hunden så åkte jag och mina kompisar Amanda, Hayley och Antonia in till Cambridge för att fira att Antonia fyllde 18 och att vår andra kompis Sarah, som skulle möta upp oss senare under kvällen, fyllde 20.

I Cambridge fanns det gott om snyggingar vill jag lova. Här är en!


Att åka till Cambridge tar ungefär 15-20 minuter med tåg från där vi bor. Vi tog tåget redan 15:30 för att hinna med att "go punting", alltså att åka en gondol-/kanotliknande båt med en person som fick ta fart och styra och samtidigt berätta om alla byggnader vi åkte förbi.



Jag ska ärligt erkänna att vi inte ägnade så jättemycket uppmärksamhet åt vad han berättade, utan fokuserade mer på att inte spilla ut våran goda dryck och tårta som vi hade med oss. Och på att ta kort såklart!





Och medan killen som styrde fokuserade på att inte krocka med någon av alla de hundra andra punting-båtarna så high fiveade vi med alla asiater som vi åkte förbi.



Sedan var det dags för middag, vi hade inget speciellt bestämt utan gick förbi ett ställe som hette "The Cow" och tänkte att "japp, här tar vi".





Sedan efter middagen så gick vi runt lite i stan och tittade samtidigt som vi väntade på att klockan skulle bli tillräckligt mycket för att börja tagga för partykvällen. Det blev liksom ett litet glapp i schemat eftersom vi ville hinna med våran punting. Därför är det tur att Cambridge är en fin stad så att man kan gå runt och titta!





Sedan var det tänkt att vi skulle träffa Sarah och hennes pojkvän som hade ätit middag själva i Cambridge, men vi hittade aldrig varandra och de hade tagit sig dit med bil så de bestämde sig för att åka tillbaka hem och att vi skulle ses en annan dag. Istället träffade vi några amerikanska killar som hade fått tre dagar ledigt från sitt jobb i militären och bestämt sig för en resa till Cambridge. Ovärd resa om ni frågar mig, men de var roliga att prata med.



Sedan gick vi hit







Taxin släppte av oss här hemma klockan halv fem på morgonen. En lyckad kväll med andra ord!

Nu är det sovdags för mig om jag ska upp med Ben och George klockan 7 imorgon bitti (tiden på mina inlägg blir dock fel eftersom de är inställda på sverigetid, jag är en timma efter!) så jag får berätta mer imorgon om hur det var när min kära mormor kom hit på besök!


testar att skriva från mobilen

Min dator mår inte helt bra. Trots att den nu har fått en ny fin strömsladd så är det något annat fel på den så den funkar ibland jättebra och ibland inte allt för bra. Så nu skriver jag ett snabbt inlägg från min mobil, och det var inte heller det lättaste kan jag tala om. Men jag lever, har haft min mormor här på besök vilket var jättemysigt! Snart börjar barnen skolan igen, och både hunden och barnen och jag kommer bättre överrens för varje dag. Gött kött. Ska försöka få ordning på datorn för det är hemskt irriterande när den beter sig sådär. Hur är det där hemma? :)

hunden

Värdfamiljen jag bor hos här i England bestämde sig kort innan jag kom för att skaffa en hund. Jag kan inte direkt säga att jag älskar hundar, och ska ärligt erkänna att jag i första hand letade efter familjer utan. Hur som helst, ett par veckor innan jag skulle komma så skrev de till mig och undrade om det var okej för mig att de skaffade en hundvalp. De sa att jag såklart kunde säga nej eftersom det egentligen inte ingår i en au pairs uppgifter att ta hand om en hund, men eftersom jag redan hade bokat min flygbiljett samt med största sannolikhet skulle bli hatad av barnen om jag var anledningen till att de inte fick sin hund, så sa jag att det inte var några problem.

Dagen efter att jag kom hit så åkte vi och hälsade på hunden som ännu inte hade fått komma hem från The RSPCA-centre, som hade räddat den från någon lada eller vad det var. Direkt ändrade jag uppfattning om hunden. Den var hur lugn som helst, satt mest och tittade och personalen berättade att han, till skillnad från alla de andra valparna, gillade att vara för sig själv, att den inte skällde och att de nästan trodde att den var lite efterbliven eftersom den var så lugn.

I början av juli fick hunden komma hem, och George (det äldsta barnet i familjen och huvudägare till hunden) döpte den till Tommy. Mm, nu kanske ni tänker att det var ett lite konstigt namn på en hund, men när man får höra att Georges andra alternativ var Ferdinand så låter det plötsligt ganska normalt, eller hur? Tommy fortsatte att vara ganska lugn, gjorde inte några ljud på nätterna och det enda problemet var väl egentligen att han inte var rumsren för fem öre. Innan han kom till oss hade han varit sjuk och behövde extra vaccinationer, vilket gjorde att han inte fick lämna huset på ungefär fyra veckor. Asjobbigt, eftersom han heller inte kunde vara ensam hemma särskilt länge.

Nu är Tommy drygt fyra månader gammal och har minst sagt gjort en helomvändning. Tommy har gått från att vara en snäll och lugn hundvalp till en galen häst/antilop. Från att inte ha nått upp till soffan så hoppar han nu från den ena till den andra i världens fart. Från att inte ha gjort ett ljud ifrån sig kan han nu morra så mycket mot mig att jag inte vill sätta på honom kopplet av rädsla för att han ska bita av mig handen. Trots att han numera får gå ut på promenader så vägrar han att utföra sina behov utomhus. Därför kan han komma in efter en halvtimmas promenad och, medan jag tar av mig skorna, sätta sig under vardagsrumsbordet och bajsa. Och när man ska plocka upp det måste man vara beredd att fightas med honom eftersom han gärna vill äta upp det han precis har åstadkommit.

Nämnde jag att han är minst sagt askåt på sin egen säng och gillar att visa sina känslor för hela familjen genom att jucka mot sängen när vi sitter och äter middag. Barnen brukar tycka att det är jätteroligt och säger "Look Fredrika, Tommy is doing his funny dance again!". Jag brukar nicka till svar.

Så här ligger han när han sover. Eller när han bara vill leka blottare.



Mm. Där har vi hunden som med största sannolikhet aldrig kommer att bli min bästa vän.

gillar inte datorproblem

Min datorsladd är inte att lita på. I förrgår slutade den att fungera och datorn fick inte någon ström, så batteriet dog. Nu efter två dygn så har den laddat upp sig igen, men jag vågar inte ta ut sladden ifall den skulle sluta fungera. Så om det inte blir några inlägg på ett tag framöver så är det för att den har slutat fungera igen. Just fyi liksom. Ska söka upp en datorbutik i veckan och se om de kan hitta något fel.


bristol och bath


Åkte då iväg vid sjutiden på fredag kväll och bilresan tog ungefär 3 timmar.


Planen var att sova i bilen första natten men Hayleys kompis Vickie var snäll nog att låta oss sova över hos henne. Vi tackade ju inte direkt nej till det erbjudandet och tog även med oss henne i bilen eftersom hon bor nära Bristol och kunde visa oss runt.


Just den här helgen var det en stor Summer Festival i Bristol så det var jättemycket folk och uppträdanden.


Några konstelever hade gjort detta. Det är läsk. Kreativt ...


Jag åt en svingod wrap till lunch.


Det var väldigt fint i Bristol.


Och de hade böjda hus.


Vi gick över The Clifton Suspension Bridge.


Tog denna underbart vackra bilden. Sen gick vi tillbaka.


På kvällen gick vi ut till en båt som var en klubb! Två av mina aupairkompisar Amanda från Sverige, Hayley från Kanada. Och Fredrika, 9 år.


I stort sett alla hotell var fullbokade under denna helgen men vi lyckades få plats på Rock & Bowl Motel. Vi sov i ett rum med 10 sängar och träffade ett par från Slovenien, två killar från Spanien, en kvinna från Italien som måste ha varit hög samt en tjej från Grekland. Eftersom jag är lite uptight så sov jag med min väska med mobilen, passet, plånboken och allt sånt i min säng. Så skönt.


Nästa dag åkte vi till Bath.


Där var det också fint.




Paus.

Sen åkte vi hem. Eftersom vi var lite trötta efter partybåten så struntade vi i Stonehenge och åkte hem, tänker att jag tar stenarna en annan dag ;)

Superkul resa (kanske inte verkar så med tanke på alla mina naturbilder) och cred till Hayley som körde så långt och på fel sida och allt!

RSS 2.0