kaaaaalimeeera

Äntligen är det den 23 september! Jag har vaknat en massa gånger i natt, tittat på klockan och tänkt "Va!? Är det tre timmar kvar tills jag ska gå upp? Hur ska jag stå uuuut?". Så tänker man inte när det gäller skolan direkt. Ninas pappa kommer och hämtar upp mig om ungefär en halvtimma.
Känns konstigt att ha tagit på sig shorts när det typ är frost ute.
Bad/good choise? - Den som lever får se.

Hejdå Sverige och hejdå bloggen på en vecka. Vi hörs när vi hörs. Puss!

tänkte bara påminna om att vi åker i övermorgon






buhu det regnaaar! äsch sluta lipa!



Igår trotsade jag och Tove regnet och gick ut och sprang i elljusspåret. Om inte för konditionen så för den snygga make overns skull!

fredrikadagen





Av min söta mormor fick jag traditionsenligt en chokladkaka på min namnsdag.
I bubbelplast, ifall hon skulle ha behövt lägga den i brevlådan. Tack!


va? vad sa du? nej vi säljer inte kläder här, tyvärr.

Jobbade som vanligt torsdag och lördag och fick stå i McDrive-1:an. Alltså ta emot beställningarna från bilarna samt ta betalt. Det låter kanske inte som ett jättekrävande jobb, men det är svårare än man tror. Det kräver simultanförmåga. Alltså att kunna göra flera saker samtidigt. I värsta fall fem stycken, har jag räknat ut. Det är inte alltid det lättaste men den tränas upp efter ett tag. Mitt stora problem i torsdags var inte att göra olika saker samtidigt. Det var att höra vad gästerna sa genom the damn headset!

Jag säger: Hej och välkommen, det går bra att beställa!
Gästen säger: Hejsan, vilken hamburgare är det ni har nu?
(Jag uppfattar: Hejsan, fungerar chokladsmaken på milkshaken nu?)
Jag svarar: Nej det gör den tyvärr inte. Det är jordgubb, vanilj eller banan vi har där för tillfället.
Gästen säger: Ehhh okej ......
Jag säger: Mm, skulle du vilja ha någon av dom istället kanske?
Gästen säger: Asså, jag undrar vilken hamburgare ni har nu.
(Jag uppfattar bara ordet hamburgare och svarar): Jahaaa oj förlåt, ville du ha en hamburgare?
Gästen säger: Eh nja asså vilken specialhamburgare har ni nu?
(Jag börjar uppfattas som riktigt efterbliven och spär på det lite ytterligare genom att svara): Om du vill ha en meny med en hamburgare så är det lilla menyn vi har.
Gästen säger: Nejnejnej, förut hade ni California eller McFeast Deluxe eller så.
(Jag slår handen för pannan, skäms ihjäl och säger): Jahaaaaa ojdå. Då är det Big Tasty vi har nu.

Man ba: Hur svårt var det att uppfatta liksom? Kaanske att man kan ha lite förståelse för det där med hamburgaren men chokladsmak på milkshaken? Pinigt. Tog typ av mig namnskylten innan han hann fram till luckan.

När han väl kom fram för att betala så bad jag om ursäkt och skämtade lite om min egen dumhet. Han bara skrattade och sa att han tyckte det var kul.
Fint att man kan underhålla, liksom.


valdag



Idag har jag röstat! Det kändes både kul och lite konstigt. Det har känts konstigt att inse att jag faktiskt tycker någonting. Det känns konstigt att jag var tvungen att välja ett parti. Bara ett liksom. Jag hade velat rösta lite på något hos alla. Och får man tycka så egentligen? Det kanske rentav är farligt att ge mig rätt att rösta om jag känner så. Eller? Det känns konstigt att min röst är lika mycket värd som Reinfeldts och Sahlins. De får också bara en var.

Det känns jobbigt att så många runt omkring mig är så säkra på vart de står. Bland mina vänners statusar på facebook har det stått "Rösta rätt, rösta rött!", "Alliansen briljerade på slutdebatten, nu vinner vi valet!" och "Rösta gärna liberalt!". Kul att det inte är splittrat eller så, liksom. Fast när jag tänker efter så kanske jag visst vet. När jag har lyssnat på debatter och läst om de olika partierna så har jag känt att jag håller med om vissa saker och inte om andra. Jag gillar vissa partiledare bättre än andra. Jag tycker visst någonting fast jag kanske inte har insett det själv. Having realized detta så röstade jag iallafall på det som jag tyckte kändes rätt. 

På tal om rätt så är det några som har sagt "Hoppas att du röstade rätt nu då" till mig idag. Vadå rätt? Vad är rätt då? Det finns ju olika partier för att man ska kunna tycka olika. Det som är rätt för mig behöver ju inte vara rätt för någon annan (uppenbarligen, jag menar, annars hade ju alla röstat som jag). Och oavsett om jag har röstat rätt eller inte så går det inte direkt att få det ogjort nu. Mina kuvert ligger där de ligger.

Så vem röstade jag på då?
That's the secret I'll never tell. xoxo.


emilio


Det här är jag och min bror, Emilio.

Iallafall om man ska tro min gamlamormor som jag, mamma och Emilia var och hälsade på idag. Hon fyller 90 år snart och har alltid varit en riktigt cool och pigg tant. På senare dar har hon dock blivit lite virrig. Idag när vi kom så kände hon först inte igen oss, men sedan förstod hon lite mer vem jag och mamma var. Men hon kunde inte komma på vem pojken vi hade tagit med oss var. Inte så konstigt, för det var ingen pojke. Det var Emilia. Vi gjorde allt för att försöka få henne att förstå att Emilia är en tjej, men det gick inte in. Emilia släppte ner sitt hår, men no progress.
När Emilia kom ut från toaletten så tittade gamlamormor först på henne, sen på oss och sen sa hon:
- Kom han med er, eller?

Emilia tog inte åt sig allt för mycket, för hon sa andra roliga saker som:
- Är det hästar som kommer där ute på vägarna?
- De här på hemmet har stulit mina juveler! Ni tror mig inte för att ni tycker att jag är lite virrig men det är sant!
- (till mamma) Hur många år har du kvar i skolan nu?
- (till Emilia/o) Tycker du det är tråkigt här? SKA VI LEKA?!
- Ska ni redan gå? Ska pojken med er? REGNAR DET UTE?
- (till mig och emilia) Ni ser ju helt identiska ut. Vad lustigt att två personer kan bli så lika.

(Vet inte om jag ska ta det som att jag ser maskulin ut eller om Emilia ser feminin ut men lika är vi ju verkligen inte. Bilden talar sitt tydliga språk liksom).

Emilia verkar ha repat sig ganska bra från händelsen och är naturligtvis inte arg på henne.
Jag ligger däremot lite i farozonen efter att jag har fortsatt kalla henne för pojke ända sen vi kom hem.

hihiihihi.

hello miss fredrika are you alive?

Inte en helt oberättigad fråga med tanke på att jag inte har uppdaterat på ungefär nio dagar. Har inte märkt av någon större besvikelse bland er läsare förrän igår när jag fick detta fina (hot?)meddelande på facebook. '



Och som utlovat. Här är den. Har dock ganska mycket att skriva, så jag tänker att jag nog delar upp det i några olika inlägg. Stay close, så att säga.


på tal om inget



Imorgon ska jag köra pappa till flygplatsen klockan 5. På morgonen alltså. Så godnatt!


JAG ÄR EN LEGEND!

Eller jag kan bli iallafall. Om detta är vad som krävs.
Vi läser om modernismen i skolan och har lärt oss lite om en som heter Hugo Ball. Tydligen jättekänd för att ha tagit massa ord (eller ord och ord, snarare konstiga ljud) som tillsammans inte betyder någonting och sen betonat varje ord olika och på så sätt skapat något jättestort (tydligen, I'm not too impressed) inom litteraturen. Och nu känner jag lite så här: I'm rich! Hur svårt kan det vara att sitta hemma, spela in lite olika ljud och sen ba: joohooo det är KONST!

Lyssna på klippet en gång.



Det har han liksom blivit känd för. Vad är grejen med det? Jag fattar inte?
Eller denna tavlan



Hur svårt kan det vara att få till den liksom? Duttar på lite färg, viker ihop pappret (eller man kan ju typ sätta sig på färgen så att den smetar ut sig. Ser ju onekligen ut som ett skinkavtryck där i mitten), målar på ett blått streck och sen säljer den för 19201293 kronor.
Den hade till och med jag kunnat få till, och keep in mind mina vänner att jag fick ett svagt VG i bild.

Det är ju inte svårare än att måla några "tavlor" eller skriva en "dikt", åka till värsta konstnärsmässan och påstå att det är The new black. "Va? Har ni inte sett det här? Nähä ni kanske är lite obildade (hehe), men det här är faktiskt min tolkning av Claude Monet. Tyckte du att det var svårt att se? Jaha, mm men det är lite abstrakt."

Om detta är fallet så är vi på väg in i en ny epok mina vänner. Fredrikaismen är här för att stanna.

RSS 2.0