detaljerad beskrivning var det ja ...

I det förra inlägget skrev jag att jag i eftermiddags skulle berätta hur det gick på simningen idag. Detta var när jag fortfarande förutsatte att jag skulle komma hem under eftermiddagen.

Jag lämnade simhallen klockan 15:10 för att gå till tåget som skulle avgå 15:33. En promenad som borde ha tagit runt en kvart. Johanna sa "Du hittar va?" och jag svarade "Ja-a då, jag har gått där några gånger och jag tror att jag kommer ihåg." Tror. TROR. Jag trodde fel. Självklart gick jag vilse och det började snöa. Jag gick på en gata och hela tiden tänkte jag: Varför fortsätter jag att gå? Jag kommer ändå bara behöva gå tillbaka snart.
Men jag fortsatte ändå.

Till slut insåg jag att: Hmm.. näe nu kom jag visst till en skog. Tåget ligger inte i skogen, (som ni märker kunde jag ändå tänka klart i denna pressade situation) borde gå tillbaka.
Så jag vände om och började gå tillbaka för att försöka hitta en skylt mot Centrum.
Nu kanske ni undrar varför jag inte frågade någon om vägen, men jag kan tala om att det fanns inte en jävel att fråga. Visst, jag hade kunnat ställa mig mitt i vägen och vinkat med armarna framför bilarna och ba: STANNA STAAANNA, JAG HITTAR INTE TILL TÅÅÅÅGET!!! men kände ändå att nja, så roligt skulle vi nog inte ha det. Jag kan också tala om att jag försökte lyssna efter tågen (jag vet, värsta överlevnadsinstinkten) men hörde ingenting för min jäkla kombination av mössa+luva som jag var tvungen att ha på grund av snökaoset.
En döv-stum-blind person hade liksom haft större förutsättningar att hitta rätt genom att chansa att något håll var rätt och sedan bara gå rakt fram. 

Till slut hittade jag mirakulöst tågstationen och lyckan var gjord när jag såg att det stod ett tåg inne som jag kunde värma mig på. Här skulle ju historien kunna ha ett lyckligt slut men eftersom det är mig det handlar om så är det ju såklart inte så.

På grund av att jag gick vilse så missade jag det tåget som skulle ha gått klockan 15:33 men när jag kom till stationen klockan 15:47 så hade det tåget inte gått ännu för att det var strömlöst. Det dröjde tills klockan 16:30 innan jag kunde ta ett tåg mot Göteborg. Vanligtvis ska resan Alingsås-Floda ta 8 minuter men idag fick vi oss en härlig tågupplevelse på cirka 60 minuter istället. Förutom att det tog så lång tid så var det inte så jättejobbigt för jag hade precis ätit, hade med mig en bok och frös inte inne på tåget. Bredvid mig satt dock en tant som direkt när vi gick på tåget frågade tågvärden vart toaletten låg och fick svaret "Det finns en toalett där borta men den är tyvärr trasig." Hon hade inte en lika trevlig resa.

Imorgon har jag körlektion. Ett steg närmare ett liv fritt från Västtrafik och fyllt av GPS:er!

dags för simning

God morgon mina vänner. Hoppas att ni har saknat mig riktigt mycket sedan jag skrev senast. About that så har jag haft så himla mycket att göra i skolan denna veckan så jag har inte haft tid eller lust att skriva.
Men idag är det söndag och jag har stora planer. Idag ska jag och min fina Johanna åka till Alingsås och simma. Hon ska lära mig att kråla (jag vet att det stavas crawla men hur fult är inte det liksom? fast när jag tänker efter så kanske det är ännu fulare att skriva kråla). Mina skills inom det området är nämligen inget att skryta med och eftersom vi ska ha prov på krålning (haha jag håller mig till den stavningen) om ett par veckor så tänkte jag att det är bäst att anlita ett proffs och börja öva!

Jag tror ändå att jag kommer vara bättre på att kråla än på bröstsim eftersom jag inte kan göra riktiga bröstsimsbentag. Eller jo, mitt högra ben gör riktiga ut-sträck-ihop-rörelser men det vänstra benet sprattlar bara som en halvdöd fisk så jag tror att krål är the way to go för det går ju typ ut på att sprattla järnet! Eller?

Ger er en detaljerad beskrivning av hur det har gått när jag kommer hem i eftermiddag.


neeeeeeeeeeeeeeeheeeeeeeeeeeeeeeejjjjjjjjjjjjjj

Åååååhh neeeeeeeejjjj nejjj nej!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Merde och åter Merde!!!

Sist jag var hos min tandläkare (december 2008) sa hon att jag skulle bli kallad inom ungefär 8-10 månader igen men när de inte hörde av sig i oktober började jag på allvar tro att ett mirakel hade skett. Att de helt enkelt hade glömt bort mig.
Men lyckan blev inte långvarig för idag fick jag veta att jag ska dit första mars.

Jag haaaaaaaatar att gå till tandläkaren. Dessutom har jag och min tandläkare lite olika åsikter om vad som gör ont (allt) och vad man bör stå ut med som 17-åring (inget) så därför sätter jag nu mitt sista hopp till tandfen. Hon borde väl kunna fixa fram någon form av mirakel??

Vill även passa på att påpeka att det går bra att anmäla sig i kommentarsfältet som frivillig stand-in. Ju snabbare någon gör det, desto bättre. Annars kommer jag att välja någon slumpmässigt. 
Och tro inte att du slipper undan för att du inte är lik mig. Mycket kan hända på drygt ett år.

börjar ana oråd ...

Ibland undrar jag vad det är för fel på mig. I natt vaknade jag klockan halv fem av att jag hade drömt en helt sjuk mardröm.

Det stod en massa folk uppe på våran vind och pratade om Thailand. Varje gång någon sa ordet "Thailand" kom det ner massa ninjas från taket och började skjuta med gevär så att alla dog! Detta upprepades flera gånger för jag var på vinden massa olika gånger. Till slut började jag lära mig att när någon nämnde "Thailand" så blev det värsta massakern så jag sa till alla att de inte under några omständigheter fick säga det. Det gick jättebra tills det var någon jävel som sa "Thailand" igen och ninjorna sköt ner alla ännu en gång.

När jag vaknade var det liksom no way in hell att jag somnade om (än mindre nämnde Thailand, hoppas inte att det gills när man skriver det för i såfall är jag ju så gott som kaputt nu) så jag var ganska trött i morse efter att ha vaknat med ett ryck flera gånger för att jag har råkat slumra till och sen insett att jag sov och att det kan komma ninjas då.

Kul att jag har blivit ett psykfall nu också.

sommar? okejrååå












note to self: stanna hemma varje 21 januari

Jag använder sällan ordet usel men idag kan ni räkna med överanvändning.
Vilken usel usel usel usel usel dag!!
Förra året den 21 januari var också en usel dag för då skrev jag på min engelskauppsats om Kanada. Man tycker ju att jag borde ha lärt mig by now men icke!

Nu kanske ni undrar (eller så gör ni inte det) vad det har varit för uselt just idag. Frukta inte mina vänner, här ska ni får höra.
Det hela började någon gång i december när det satte igång att snöa. Denna förbannade snö gjorde så att tåget jag skulle ta in till jobbet kom till Partille cirka 25 minuter senare än beräknat. Detta gjorde att jag inte hade gott om tid på mig att göra det jag hade tänkt - äta och byta mina leggings. Detta skulle jag egentligen ha haft 45 minuter på mig till men fick nu istället 20. Det fanns inte tid att göra båda och som det däggdjur jag faktiskt är valde jag maten. Efter att ha slängt i mig den fick jag springa till bussen som jag missade med en sekund. Är det inte jättehemskt när busschauffören ser att man kommer, tittar en i ögonen men ändå åker iväg? De borde skjutas!
Men skam den som inte kan se den ljusa sidan i situationer som denna. Jag fick tid att byta mina leggings.

När jag väl kom till jobbet fick jag panikstryka min skjorta och sen köra på i kassan. Det första jag gjorde var att glömma ge tillbaka växeln till min gäst.
Jag spenderade större delen av dagens arbetspass i soprummet, svärandes samtidigt som jag pressade kartonger.

Om jag inte har sagt det tillräckligt många gånger så tål det att nämnas igen. Det har varit en usel usel usel dag.

Och skulle någon få för sig att kommentera något i stil med "det är de dåliga dagarna som gör att vi uppskattar de bra mer" så tycker jag att han eller hon bör tänka om.

God natt.

jag och johanna har alltid så djupa samtal


tove ÄR arton


fredag

Hallå? Vad var det för fel på blogg.se igår? Det gick inte att logga in. Därför får ni se denna übersnygga bild nu istället!


caroline, klara, therese, anna, tove, rebecca, johanna, mathilda och jag!


partyfredag

Håret är plattat, ögonskuggan på och musiken igång!
Mathilda, Therese, Klara och jag är hemma hos mig och gör iordning oss inför Toves efterlängtade 18-årsfest som äger rum denna afton.

Bilder kommer kanske imorgon. Tills dess - ice ice baby!

ska man skratta eller gråta?

Jag har en ovana. Eller ovana kanske är att ta i, men det är lite pinsamt och jag kan inte kontrollera det.
Jag pratar i sömnen. Det är inte ovanligt att jag vid frukosten får höra på när min kära familj berättar om roliga saker som jag tydligen har sagt under natten. Oftast är det bara mummel, men ibland lyckas jag få till hela meningar. Som i natt till exempel.

I morse berättade pappa för mig att han hade legat och lyssnat på mig när jag tydligen höll ett tal i sömnen. Ett tal. Jag upprepar, ETT TAL!!! Under cirka två minuter har jag legat och sagt "Ja, men ni måste förstå att man kan se det från ett annat perspektiv. Det finns flera synvinklar. Om ni bara kunde förstå att man måste kunna diskutera det här.". Visst låter det behärskat och civiliserat ändå? Efter ett tag verkar jag dock ha tröttnat på att vara trevlig och gick över till att svära åt min publik. "Vad fan era jävla idioter, ni fattar ju ingenting, är ni så in i helvete dumma i huvudet?".

Till saken hör att vi håller på och skriver våra sista tal i presentationsteknik just nu.

Mon Dieu! Jag behöver semester.

before and after


idag ryker mitt slitna hår

Idag är det äntligen dags! Jag ska klippa mig! Tove också. Så snart slutar hon och då är adjöss med mitt hår för nu är jag så jäkla trött på det.

Notera att jag inte tänker raka av det, om det var någon som hann bli orolig.

Bild kommer sen!

ingen viltfara i sävenäs, right?

Idag har jag min andra körlektion och ni som läste inlägget om den förra mins säkert att jag fick i läxa att backa. Jag vet att han inte kommer kolla av om jag har gjort det eller inte idag men gudarna ska vet att jag har övat på det. Igår var jag ute och övningskörde med pappa och jag backade runt hela kvarteret. Uppförsbacke, nerförsbacke, svängar, rondeller ... Haha nä, inte rondeller men jag körde runt som vanligt fast baklänges. Det var lite läskigt, men det som var värst var att det kändes som om ögonen åkte in i hjärnan när jag tittade bakåt för länge.
Lovely.

Dagens orosmoment är att det kommer vara mörkt ute när jag kör och jag kanske råkar köra på någon som inte har reflex på sig.
Äsch, ingen kan bli sur för det, nu har jag ju förvarnat.

jag slår vad om att det inte är 15 minus i grekland

 




bild från nyår


anna, tove och jag. rebecca tog kortet!

körlektion nummer 1

Min körlektion idag gick bra men när jag satt på tåget och det började närma sig sävenäs station (har förresten aldrig gått av där innan, så nu har jag en sak mindre att göra innan jag dör) mådde jag seriöst illa. Jag blir nervös ganska ofta men det går alltid över när jag väl sätter igång med det jag är nervös inför. Men eftersom detta var en dag när jag upplevde nya saker (även om sävenäs station kanske inte riktigt ska hamna i kategorin "upplevelser") så vägrade min nervositet gå över.

Minnesvärda händelser:
Jag skulle köra ner för en backe där en sopbil hade ställt sig och blockerade vägen. Det var inte bara så att sopgubbarna hade ställt sig där för att kunna hämta en soptunna, nej, de hade parkerat tvärs över vägen. En del av mig kände en lättnadskänsla och ville stå kvar där och pusta ut lite tills de flyttade sig. Min körlärare kände inte samma sak. "Jaha, då backar vi väl upp igen då och tar en annan väg." Say what? Backa upp? Är du galen? Neeever, hade jag lust att säga men tog på mitt cool-face och la i backen. När jag väl hade kommit upp för backen säger min lärare "Och nu kör du ner för backen igen Fredrika, för nu har sopbilen flyttat på sig."
G, thanks sopbilen, wait for my revenge.

Jag körde på en ganska smal väg och såg att långt framför mig gick en gubbe med käpp mitt i vägen. Det var liksom inget problem just då, han var långt fram och hade gott om tid att flytta sig tills jag hade kommit fram. Problemet var bara att jag kom närmare och närmare men gubben flyttade inte på sig. Jag fick krypköra på ettan bakom honom och det var nästan för snabbt. Jag tittade i backspegeln (vilket man ska göra ungefär var tredje sekund. helt sinnes) och såg att flera bilar hade kört upp bakom mig och bildat en kö. Jag kände verkligen för att tuta, inte för att vara elak mot gubben utan mest för att se om han ens hade hört mig och de andra bilarna, men man får typ aldrig använda "signalhornet" så jag kände att det inte ens var värt att fråga om jag fick.

Summa summarum kan man säga att lektionen var liite läskig, ganska rolig och väldigt nödvändig. Min lärare är bra och jag har bokat en ny lektion måndag nästa vecka. Ska bli spännande att se vad jag råkar ut för då.

I läxa fick jag att öva på att backa runt ett hörn och sedan fortsätta backa rakt 30 meter. Kul att de utsätter en för döden direkt.

mycket nöje typ

Lovet är snart slut. Det gör inte så jättemycket att jag inte ska vara ledig mer (haha jag menar hallå, sportlovet är om bara sex veckor) men det som stör mig är att jag på allvar har saker att göra under lovet. Det är inte på grund av att jag har slöat mig igenom höstterminen, nä, de har helt enkelt planerat så att grejerna ska vara klara EFTER lovet. Bra jobbat!
I min minifrustration tänker jag därför publicera mitt tal som jag höll mot läxor. Målgruppen var mina lärare.


Jag heter Fredrika och jag är sjutton år. Jag lever i ett samhälle som har höga förväntningar på mig i nästan allt jag gör. För att nämna några så ska jag vara smal och se bra ut, uppföra mig väl, vara trevlig mot alla, alltid vara glad, ha många kompisar, ha ett jobb, ett roligt liv, gott rykte, vara en bra förebild för de yngre samt vara bra på allt i skolan. Jag tycker inte att det är det minsta konstigt att jag är stressad. Alla krav jag rabblade upp förutom det sista är ändå någonting som går att ignorera. Det går att förbise och förlåta mig själv för att jag kanske inte har tränat på ett par veckor, eller råkade svara mormor i en något tyknare ton än vanligt.

Vad jag dock inte kan låta vara och bara strunta i är mina läxor och mitt skolarbete. Jag tycker att det är en bra egenskap att jag är engagerad och bryr mig, men det har gått över styr.

Jag har svårt att sova för att jag är stressad över skolan. Jag har ibland ont i magen för att jag tänker på vad jag måste välja bort för att hinna göra matteläxan eller bli klar med engelskauppsatsen. Och nu har jag börjat ställa mig frågan: ska det vara så? Ska det vara så att jag väljer bort filmkvällen hemma hos kompisen för att jag har så mycket att göra i skolan? Ska det verkligen vara så att jag tvingas tacka nej till söndagsfika hemma hos grannen för att jag inte är klar med min läxa? Ni har blivit offren när jag idag tänker berätta för er vad jag tycker om läxor. Jag är inte arg på er, jag vet att det inte är ert fel att läxor infördes. Men jag vet också att om det är någon som har makten att ta bort dem igen så är det ni.

Jag är övertygad om att ni alla här inne vill det bästa för oss elever och vill kunna ge alla en så rättvis bedömning som möjligt. Ni kanske inte vet om det själva men genom att ge oss läxor verkar ni för raka motsatsen. Alla elever har olika förutsättningar i hemmet. Vissa har föräldrar som själva var toppstudenter i skolan och kan erbjuda mycket hjälp, medan andra inte kan få någon hjälp alls hemma. Bedömningen blir alltså orättvis på grund av vår tillgång till hjälp. Indirekt straffar ni oss elever för hur våra föräldrar var i skolan. Något som vi inte kan rå för över huvud taget.
Det har kommit många nya arbetssätt, regler och teorier sedan våra föräldrar gick i skolan och detta gör det såklart ännu svårare våra föräldrar att hjälpa. Många läxor är alltså inte lämpliga att göras hemma eftersom det kan behövas hjälp från en person som är utbildad inom ämnet.

Ni arbetar med barn och ungdomar och vet att vi har ett stort behov av, och lägger mycket vikt vid våran fritid och oavsett om detta är i form av att spela fotboll, gå en promenad, eller spela datorspel så är det otroligt viktigt att man får rensa huvudet från skolarbetet när man är ledig. Detta gäller inte bara för barn och ungdomar utan för alla människor. Tänk efter hur pigga ni känner er när ni kommer hem efter en dag på jobbet. Känner ni för att jobba lite till då? Nej, det gör ni såklart inte. Ingen arbetande vuxen vill lägga extra tid på sitt arbete på sin fritid, men det är precis vad vi måste göra under kvällar och helger. Dessutom har vi väldigt svårt att planera vårt arbete och vår fritid eftersom läxor kan dyka upp när som helst.

Söker man på Internet efter fakta om hur läxor påverkar elevers inlärningsförmåga finns det väldigt få studier gjorda inom området och de få som finns pekar på samband som både är positiva och negativa. Något som det däremot står ganska mycket om är sambandet mellan läxor och barns hälsa. Där är majoriteten av dem negativa och det tycker jag att man ska ta stor hänsyn till. Här kan ni se en lista från barnombudsmannen (lägg på bild på OH) som tar upp barn och ungdomars största stressfaktorer. Stress över läxor och prov ligger i topp, jag tycker att det säger en hel del.

Vanliga argument för läxor från lärare är att läxor ökar elevers förmåga till att arbeta självständigt, ta eget ansvar och att kunna lösa uppgifter på egen hand. Alla dessa fördelar är jättebra, men varför kan inte detta ske på skoltid? Jag tror att om man tar bort läxorna kan vi jobba effektivare under lektionstiden som är avsatt för skolarbetet. Vår skyldighet, alltså vårt eget ansvar, är att utnyttja lektionstillfällena till max, er skyldighet är att planera tiden så att vi har möjlighet att göra detta. Ert ansvar ligger i att kursen ska klaras av på lektionstid. Väljer vi däremot att inte jobba effektivt under lektionerna så är det vårt ansvar att arbeta med det hemma och se till att bli klara i tid. Det ska dock inte finnas några ytterligare läxor för de eleverna som faktiskt utnyttjar lektionstillfället fullt ut.


För att avsluta skulle jag vilja att ni än en gång går tillbaka till er själva och tänker er in i följande situation: När ni har klarat av allt som skall ordnas hemma på kvällen, mat, disk, städning mm, har ni då lust att sätta er en eller ett par timmar till och fortsätta jobba?
Nej, det har inte vi heller. Så ta bort läxorna och låt skola och fritid vara skiljda åt.


är jag ett hopplöst fall?

Hejhejhej. Ingen bra bloggstart detta året men det har hänt så mycket annat. Har inte riktigt tid att gå in på det nu för jag är alldeles för upptagen med att vara nervös. Ni förstår mina vänner, idag har jag min första körlektion.

Den har varit inbokad i några veckor nu så jag har ju haft tid att ladda, men när jag bokade in den var det regn. Nu är det fucking Alaska ute och jag undrar hur det hela kommer gå. Visst måste man kunna köra i alla typer av väder men första körlektionen känns som den man inte vill screwa up.

Fast det klart, om man nu måste ha en lektion som går dåligt så väljer man väl hellre första körlektionen än uppkörningen ;)



så önska mig nu lycka till (och håll er inomhus mellan 11:45 och 12:40. lektionen är förvisso i Sävedalen men man vet ju aldrig om jag kommer på villovägar)!

RSS 2.0