jag HATAR mardrömmar

Hej kompisar. Idag är det måndag och jag ska åka iväg med min klass plus de andra ekonomi-tvåorna på läger till Sjöviksgården. Ni får gärna hoppas på lite sol åt oss! Vi ska sova på sSjöviksgården tills imorgon och sedan ska jag jobba 17-20 på tisdag, så det kanske blir lite smådålig uppdatering idag och imorgon.

Inatt drömde jag en fruktansvärd dröm. Det var hur äckligt som helst och jag vaknade kvart i tre och vågade helt enkelt inte somna om för jag var så rädd att drömma samma sak igen. Så därför var jag vaken i en timma och tittade på IDOL 2007 på TV400 tills jag somnade igen.

Anyways så måste jag packa klart det sista jag ska ha med mig och sen ska jag börja gå mot tåget.


Dagens onödiga vetande:


En ko väger lika mycket som 2.3 miljarder myror


model lab

Igår var jag och mina kära vänner Johanna och Mathilda på Model Lab i Göteborg. Det var kul och vi hade en rolig dag tillsammans :)

    

 

Jag och Johanna har dock inte fått någon chans att se på bilderna vi tog för vi hade inte med oss våra föräldrar. Ska åka in någon gång i veckan så att jag får se dem!


du känner inte igen mig va? - såklart! eller nä.

Idag hände något väldigt konstigt men också himla roligt.

Jag var i cafét och skulle hämta en stol från ett annat bord för att kunna sitta tillsammans med mina kompisar. Jag gick och tog tag i stolen när en av killarna vid bordet brevid började prata med mig.

- Du gick på centralskolan va?
- Eh, ja det gjorde jag.
- I typ al?
- Ja.
- Du heter Fredrika va?
- Ja!
- Jobbar inte du i partille?
- Jo ...

Vid detta laget började jag bli rätt misstänksam. Vem är detta? Hemlig beundrare som har stalkat mig de senaste tio åren?

- Du kanske inte känner igen mig?
- Heheheheheeeee, nej ska jag vara ärlig så gör jag faktiskt inte det.
- Joakim, jag gick i samma klass som dig i tvåan eller något.


Totalt hjärnsläpp. Joakim? JOAKIM? Jag har aldrig gått i skolan med någon Joakim! Eller?
Till slut så minns jag.

- Ja just det! Joakim. Herregud.
- Jag var ganska galen i skolan.
- Mjo, våran lärare jagade dig i klassrummet så att bänkarna välte.

Det var en så sjukt konstig upplevelse, men man blir liksom glad när folk kommer ihåg och känner igen en!
Maja, Mathilda och Therese bör också komma ihåg, eller? ;)

onsdag ponsdag

Usch vad har hänt? Jag har varit lite snuvig sen helgen men idag har jag blivit totalt råförkyld. Har börjat vakna tidigare på morgonen av att jag inte kan andas, kan inte prata för att halsen är ganska igentäppt (har ju alltid velat tappa rösten men kanske bara för en dag) och jag är helt trött hela tiden. Ganska så jobbigt. Men jag klarar mig.

Skolan rullar på, tre läxor tills fredag och sen är det helg!


inte illa va?




jag ville ju vara en tiiiiigeeeeer, uuuäääää!

Hej kompisar. Idag ska jag vara med på Tennisens dag i Partille där McDonald's ska ha ansiktsmålning. Jag ska vara en av målarna. Jag har aldrig målat någons ansikte förut.

Jag är totalt livrädd för att något barn ska säga " Men jag ville ju vara en tiger!!!!!!!!!!" varpå jag helt enkelt svarar "Men för helvete, nu blev du en orange boll, get over it!".


Detta är iallafall mellan 9 och 14, så wish me luck!



igår,


dagen är enligt schema

Nu sticker jag till skolan mellan 11:50 och 14:00 och sedan är det helg.
Vi hörs när jag kommer hem!



ääääälskar ni inte mina webcamera-bilder?
jag kan faktiskt bjuda på en riktig kamerabild sen när jag kommer hem.


att vara duktig

Idag började jag tvåan på gymnasiet. Jag kan knappt förstå det själv, men det är faktiskt sant. Jag ser fram emot detta året jättemycket för jag ska få börja läsa min inriktning, få nya människor i min klass och börja träffa mina kompisar varje dag igen. Samtidigt som jag ser fram emot allt detta är jag livrädd. Inte för mina nya ämnen, lärare eller tidiga mornar. Utan för att jag tror att detta är året då allt det som jag tidigare har haft så lätt för kommer att komma i kapp mig och förvandlas till något svårt.


Jag har alltid haft lätt för mig i skolan. Enda sedan jag började skolan när jag var sju år gammal har jag haft väldigt lätt att förstå saker och aldrig egentligen behövt anstränga mig särskilt mycket för att det ska gå bra. Jag har varit duktig av naturen. Trots detta har jag pluggat väldigt mycket och säkert lagt ner dubbelt så mycket tid på alla arbeten, läxor och inlämningsuppgifter än vad jag egentligen hade behövt för att få samma betyg.


I de olika klasser jag har gått i genom åren i skolan så har det funnits väldigt många som har varit duktiga och ambitiösa. Därför har det av naturen uppstått en konkurrens mellan oss. Trots att vi alltid har blivit tillsagda att "bara tävla mot oss själva" så har det i alla fall för mig varit oundvikligt att hela tiden jämföra sig med andra.


Det var inte förrän jag härom veckan pratade med Johanna om detta som vi kom fram till en massa saker och jag började fundera kring det här med att vara duktig hela tiden.


Vem är vi egentligen duktiga för? Visst tycker jag om att få bra resultat, men jag hade lätt kunnat dra ner tempot i vissa ämnen för att må bättre själv och slippa så mycket stress.

Varifrån kommer pressen? Även om det är meningen att vi bara ska tävla mot oss själva så måste idén om att vara duktig och pressen som det faktiskt är komma från någon annan än oss själva. Någon måste ha satt igång den.


Det krävs mycket av en person för att orka ha viljan och ambitionen för att klara av att vara bra på något. Tänk då när ens ambition är att vara bra på allt. Det kan jag utan tvekan säga att min ambition är. Det är ju en bra tanke, men när det går för långt så är det inte lika bra längre. Inte nog med att det krävs så mycket ork från en själv med att vara duktig så måste man i stort sett klara av allting själv.

  • Det är jag själv som sätter kraven och målen för hur långt jag vill nå.

  • Det är jag själv som genomför arbetet, för om jag ber om för mycket hjälp kan jag inte riktigt känna sig nöjd eftersom jag har visat mig lite svag och tagit hjälp av andra.

  • Skulle jag misslyckas så kan jag bara klandra mig själv. I och med att jag "bara ska tävla mot mig själv" så har jag ingen annan att skylla på (inte ens för att hitta en ursäkt för mig själv) eftersom det inte finns någon annan som möjligt kan ha haft något att göra med mitt misslyckande.

  • När jag väl har nått mitt mål och fått mitt höga betyg så får jag fira det med mig själv eftersom det är fult och oartigt att "skryta" om hur duktig jag är.

Jag har liksom kommit till en nivå där jag nästan ser det som ett misslyckande om jag får ett VG. Det, om något, är sjukt. Självklart kan jag vara nöjd med ett VG, men då krävs det att jag själv har erkänt för mig själv att jag har haft svårt för området/ämnet. VG är ju ett jättebra betyg. G är också ett jättebra betyg. Jag har klarat kursen/provet! Jag har godkänts. Det är något man ska vara jättestolt över!

Om jag får ett G eller VG kan jag gå runt i flera dagar och undra hur jag kunde vara så dålig. Varför jobbade jag inte hårdare? Jag har en förmåga att alltid fokusera på det negativa när det gäller mig själv och jag har jättesvårt för att ge mig själv beröm. Säg att jag har haft fem prov på en vecka och fått MVG på fyra av dem och VG på ett. Vilket tror ni att jag går runt och tänker på när fredagen är slut? Självklart det där jag "misslyckades". Det är hemskt men jag kan liksom inte hjälpa det.

Dessutom känner jag mig jättedum som känner så när jag vet att det finns andra som måste kämpa jättehårt i skolan. Sanningen är dock att trots att jag är glad att jag har lätt för mig så är jag väldigt avundsjuk på att de kan ha distans till skolan. Bli glada när de lyckas och förlåta sig själva när de misslyckas.


Det ska inte vara såhär. Jag kan inte koppla av på helgerna för att jag alltid tänker på vad som behöver pluggas. På grund av att jag har valt att satsa i stort sett fullt ut på alla ämnen blir konsekvensen att när jag inte orkar mer, så orkar jag inte med någonting. Det ultimata hade ju varit om jag verkligen kunde satsa på det jag tycker är roligt och kanske lägga lite mindre energi på det som jag har svårt för och tycker är tråkigt. Eftersom den tanken inte finns för min del så blir det så att om jag är trött på något ämne så får alla ämnen ta stryk för det. Jag har satsat för hårt, bittert insett att jag inte orkar och då orkar jag ingenting för att allt blir en koppling till skolan. Även det roliga får lida för det.


Idag sa våran lärare att han skulle ge oss en läxa på måndag som innebär att vi ska läsa 40 sidor om räntor och rotavdrag. Jag vet inte om han skämtade (tror faktiskt inte det) men jag känner nästan att jag ligger efter för att jag inte har läst dem! Och det är omöjligt för mig att ha gjort det eftersom jag inte har fått boken!


Efter mycket tänkande har jag kommit fram till att jag behöver en hobby eller ett projekt. Jag har lust att gå upp typ 30 kilo bara för att kunna gå ner det igen. Detta tänker jag såklart inte göra, men ni fattar grejen. Jag behöver göra något som jag kan se framsteg med och som jag kan göra för att släppa skolan. Planera en fest, skriva en bok, rita en klädkollektion, vad som helst! Bara jag tycker att det är kul och inte har någon som helst koppling till skolan.


Alla har någon form av problem. Detta är mitt.
Bli inte för oroliga nu, kära läsare. Jag har bara två år kvar tills det är över ;)


nu börjar jag tvåan



Så var det sommarlovet slut. Nu åker jag till skolan, vi hörs sen!

charmigt

 

fredrika friidrott

Allt tittande på friidrott de senaste dagarna har gjort mig hemskt sugen på att åka till Stonehill och hoppa höjd- och längdhopp! Det hade varit riktigt roligt. Trots att jag antagligen har tappat all min spänst och styrka så hade det varit roligt att bara vara där och hoppa lite.

  

Man kan fråga sig varför jag inte håller på med friidrott. Jag vet faktiskt inte riktigt själv ...

it's a fact!

Raseriutbrott ger resultat.

Det har slutat regna.

fuck you nederbörd

Regn! AHHHH! Det får inte regna idag!
Jag och klara ska bege oss in till stan. Hon ska köpa en massa saker inför hösten och vintern. Själv ska jag köpa en kalender, jacka och kanske en plånbok om jag hittar.
Jag är mitt uppe i att göra mig iordning just nu och så tittar jag ut och ser regn. Blä. Hoppas att det slutar snart!



sitter som en smäck, men skor behöver jag ju knappast ...


02:45

Hej och goddag.
Detta är dagen då Usain Bolt tog VM-guld och slog nytt världsrekord i 100 meter för herrar på tiden 9,58 sekunder. Det är även dagen jag har gått i pyamas från morgon till kväll. Man måste älska det.

Gårdagen var himlans mysig men även lite stressig så därför hanns det inte med något bloggande som jag lovade.
Jag höll på att fixa och förbereda allting under dagen och sedan kom allihop vid sju. Vi blev några fler än vad jag först hade trott men det blev bara ännu roligare ju fler vi blev. Tyvärr så tog jag inga bilder men här kommer en ifrån Johannas blogg. Kika in där för att se resten!


imorgon kommer det nog en bättre bild på min nya frisyr. tills dess får ni nöja er med denna underbara bild på Maja och Cicki!

utnyttja tiden till max

Mycket har hänt sedan senaste uppdateringen. Jag har varit i Åsa två nätter, klippt mig, jobbat och nu ska jag sova. Imorgon får ni se hur mitt hår blev, godnatt :)


ur arkivet

På torsdag har jag en klipptid vilket känns väldigt bra. Som alltid när jag har en klipptid drabbas jag av total beslutsångest. Hur ska jag ha det? Just nu är mitt hår i stort sett jämnlångt, blondt och rakt. Yep, som bäddat för en tråkig frisyr.

Jag har iallafall varierat mig lite under de senaste åren. Kolla här bara,

     

Någon färgning/toning/slingning blir det inte, men annars är jag mer än öppen för förslag.

lucky number 36

Igår (egentligen i förrgår) var jag, mamma, Peter och Sofie på Madonnas konsert på Ullevi. Jag är varken fan eller icke-fan av Madonna men det var häftigt att ha sett henne!

     

Idag (egentligen igår) var vi på liseberg för att se Lotta Engberg, men det regnade så mycket och man såg ingenting från där vi stod så vi åkte hem. Innan vi gjorde det hann vi dock åka några attraktioner och vinna på kexchokladhjulet.


   
Jag har aldrig vunnit stjärnvinst! När jag utbrast "jag vann!" så måste jag ha låtit gladare än en berusad Pernilla Wahlgren ...


grekland 2009

                                                             

klicka på bilderna för att se dem i ett större format

... och alla grät av glädje: fredrika är tillbaka!

Ni läste rätt mina kära vänner och trogna fans. Idag vid halvfem-tiden landade flygplanet från Santorini på svensk mark vilket innebär att jag är tillbaka (hahah det låter som att jag har varit ute i rymden eller något). Tårar av glädje eller sorg, det avgör ni själva men jag tycker att det är hemskt skönt att vara hemma igen. Med detta inte sagt att jag har haft det dåligt på något sätt. Snarare tvärt om. Av de fyra åren vi har åkt till Grekland har detta nog varit det bästa.

Inom kort kommer en bildbomb, men nu kallar min egna säng.


RSS 2.0