jag kände till större delen av hennes liv, utan att ens veta hennes namn

Idag träffade jag en riktigt underlig tant på perrongen i Lerum när jag skulle åka hem för att gå till tandläkaren.

Jag satt helt fridfullt och läste min bok när en tant (jag uppskattade hennes ålder till omkring 60 år) satte sig mitt emot mig och stirrade järnet. Jag kände mig lite smått obekväm när jag visste att hon satt och tittade på mig så jag tittade upp från boken, log lite för att visa att jag fattade att hon kollade på mig, och att det nu var mer än okej för mig att hon tittade på något annat.
Hon fattade inte det dolda budskapet.
Okejdå, tänkte jag. Jag kommer aldrig träffa henne igen, jag låter henne stirra då.

- DU!?, vrålar hon ut (utan att släppa mig med blicken).
Jag hoppar till och tappar nästan boken. Herrejäklar.
- Ja, vad är det?
- Hur många kuponger är det till Alingsås?
- Fem stycken tror jag.
- Är det inte sex stycken?
Varför frågade du då?
- Nej, jag tror bara att det är fem.
- Jaha ja, jag ska nämligen till Vårgårda. Jag blir upphämtad av en bil i Alingsås som tar mig dit, jag ska nämligen på begravning.
- Jaha, oj.
(Vad säger man liksom? Beklagar sorgen?)
- Det är min faster som har gått bort. Min pappa dog för tre år sedan, och han hade elva systrar, och nu är det den sista som har kolavippat.
- Ojdå, elva systrar, det var många!
(Än en gång, vad i helsike säger man?)

Nu tystnar hon lite och jag börjar långsamt öppna min bok igen när en förskoleklass kommer förbigående på led och ska åka med tåget.

- HAR NI VART OCH SIMMAT ELLER?, skriker hon!
- Nej, säger en av fröknarna. Vi har varit och åkt skridskor.
- Jaha. Så roligt!

Nu har jag äntligen hittat vart jag var i boken igen och har fortsatt att läsa. Men hon har tydligen inte pratat klart med mig ännu.

- Tänk vad skönt att vara 65 år!
- Äh, haha ja kanske det.
(WHAT?!)
- Jag är själv 63 ... blir 64 här nu i februari. Jag jobbar lite extraknäck nuförtiden.
- Jasså.
- Fast jag har faktiskt jobbat inom vården i 42 år! Riktigt jobbigt ska jag säga dig, vi har riktigt dåliga villkor fastän vi måste ha lika hög utbildning som en undersköterska.
- Jasså, ojdå.
- Vad jobbar du själv med, förresten?
- Nej, jag går på gymnasiet här i Lerum.
- Går du omvårdnadsprogrammet eller? Höhöhö.
- Nej, samhällsvetenskaplig linje går jag.
- Ja, det gör du rätt i. Det är riktigt jobbigt att jobba inom vården.
Men du har ändå varit kvar i 42 år?

Så efter att hon har berättat lite om hur totalt orädd hon var när hon var yngre och körde med sommardäck när det var 2 meter snö, att hon hade skrapat upp bilen när hon skulle svänga ut från Willys i Partille, och att hennes dotters jobb snart skulle byta lokaler, så kommer faktiskt tåget. På tåget sätter sig damen mitt emot en annan äldre kvinna och börjar berätta i detalj om hur hennes faster hade dött, vilken avdelning hon låg på och vilken hennes fasters favoritfärg var så skulle både jag och den andra äldre kvinnan gå av tåget.

När jag går förbi så ler jag och säger:
- Hejdå.
- A, hejpårä! (Hej, på dig)


Jag borde åka tåg mitt på dagen lite oftare ;) Hon var ju ganska gullig ändå. Rolig om inte annat!

Dagens onödiga vetande:

I kalifornien är det olagligt att bjuda sina husdjur på tobak.


puss på er :*

Kommentarer
Postat av: so

haha fanken vilken söt tant! xD

2008-12-02 @ 21:22:38
URL: http://sofiiaw.blogg.se/
Postat av: maja

haha oj hon verkar ju lite konsitgt, inte svårt att öpnna sig för folk iaf. haha asså var hon fuull elelr ngt? eller varför var hon sån? haha :D

2008-12-02 @ 21:52:51
URL: http://majathun.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0